Elsa Widding är energiexpert med flera ledande befattningar bakom sig i stora energibolag. Hon verkade bl.a. som expert i Regeringskansliet med ansvar för Vattenfall under den förra borgerliga regeringen. Widding gjorde sig då känd för allmänheten som en person med mod att tänka rationellt och självständigt genom att påvisa Vattenfalls extremt kostsamma köp av det holländska energiföretaget Nuon som en stor förlust för den svenska staten. Att hon fick rätt genom sin förmåga att bruka sunt ekonomiskt förnuft är idag vida känt. Elsa Widding är idag allvarligt bekymrad över hur klimatforskningen förvanskas redan innan den når ut från FN:s klimatpanel IPCC. Politikernas och mediernas cyklopsyn i energi- och klimatfrågan skapar på vaga grunder ångest och rädsla hos barn och vuxna och får varje skyfall och torka att bero på människans bidrag av koldioxid till atmosfären. Widding fruktar katastrofala konsekvenser om man låter konsensus cementeras till en religion som kväver vetenskap och sunt förnuft till tystnad. Detta är utgångspunkten i hennes nya bok Sunt förnuft om Energi & Klimat, där hon funderar över teknisk-existentiella frågor tillsammans med åtta medförfattare av olika expertbakgrund. År 1990 varnade FN:s klimatpanel IPCC på som de trodde goda grunder att om en fortsatt exponentiell ökning av koldioxidutsläpp, såväl som freoner och andra växthusgaser, skulle fortsätta så skulle konsekvenserna för jordens klimat år 2100 bli förödande. Den senaste rapporten från IPCC 2021 visar att den utveckling man befarade 1990 inte alls kommer att inträffa. Inte heller den utveckling man befarade i rapporten från 2013 anses längre sannolik, och någon global katastrof förutspås inte längre. När media förmedlar FN-chefens politiskt hänryckta bild av verkligheten leder den lätt till klimatångest och ogenomtänkta åtgärder som inte reducerar utsläppen globalt. Klimatet ser nu ut att följa ett medelscenario där problemet är att media har fått för sig att detta innebär en katastrof för allt liv på jorden, en katastrof som rättfärdigar aktivistiska journalister och politiker till panikskapande sensationsuttalanden. Den ”brinnande klimatkrisen” existerar inte i det vetenskapliga underlaget till IPCC – det är masspsykosens mediala uttryck som nu är katastrofen för folket och klimatkrisen är alarmisternas egen existentiella kris.
