Våren 2020 sprider sig coronapandemin över världen. Situationen är ny och hotfull, alla drabbas. Stränga åtgärder vidtas för att skydda liv. Krisen slår hälsomässigt, ekonomiskt och socialt. På individnivå men också mot hela samhället. Vi påminns om vår utsatthet, vår litenhet i det stora. Hur vår vilja inte kan mätas med naturkrafter och sjukdomar. Och det som vanligtvis rekommenderas i kris, att söka stöd och tröst i sociala kontakter, blir förbjudet. Så vad innebär det att vara människa i coronapandemins spår? Boken Hundra röster om corona fångar en tid av existentiella frågor där representanter för ett helt lokalsamhälle berättar. Om oro, saknad och frustration. Om hopp, framtidstro och drömmar. Om ett påtvingat utanförskap eller en efterlängtad samhörighet. Om det vardagsnära sammanhanget, om tankar på döden men också på livet. Som ett avtryck i tiden, en kollektiv minneskapsel. Medverkande: Stefan Holm, Olof Wretling, Eva-Lis Sirén, Anna Sandborgh, Ingemar Hallén mfl. Efterord av Landshövding Georg Andrén. Sagt om boken: " En gång kommer framtidens människor tänka; precis så här måste det ha varit i Sverige och Värmland våren 2020" - Sverker Sörlin, Författare och idéhistoriker ”Projektet är ovanligt ambitiöst och genomtänkt och står sig väl i jämförelse med många museers arbete” – Heiko Droste, föreståndare Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet ”Historien består av mänskliga erfarenheter – av kriser, handlingar och viljeyttringar, sorg och smärta, glädje och kamp. Med den här boken har en viktig pusselbit lagts till hanteringen av vår egen epoks digerdöd.” – Dick Harrison, författare och historiker
