Den svenska riksdagen av idag har en lång förhistoria. Fram till det att ståndsriksdagen upplöstes 1866 var det de fyra svenska riksstånden adel, präster, borgare och bönder som hade representation vid riksdagarna. Bondeståndets position som officiell del av den parlamentariska processen har i ett internationellt perspektiv få motsvarigheter.

Bondeståndets intressen, inflytande och roll i rikets styrelse har diskuterats och problematiserats, men kunskaperna om vilka bondeståndets representanter egentligen var har varit mycket begränsade. Vilka bönder valdes att representera sina ståndsbröder på landsbygden? Var det de mest betrodda och förmögna bönderna i sina landsändar eller vilka var de egenskaper som gjorde att vissa bönder fick förtroendet att föra sitt härads talan i riksdagen?
Det har ibland hävdats att släktskap varit av underordnad betydelse för valet av riksdagsmän, även om det i de flesta landskap går att peka på några enskilda riksdagsmannadynastier där söner och mågar följer i fädernas spår. Eftersom det inte funnits några mer utförliga genealogiska översikter över bonderiksdagsmän, till skillnad från de i många fall väl dokumenterade adelsmän, präster och borgare som valdes till ledamöter för sina respektive stånd, har inga mer omfattande och djuplodande analyser kunnat göras av bondeståndets representation i riksdagen.

"Östgötska bonderiksdagsmän" är en mycket omfattande genomgång av ett helt landskaps kända ledamöter för bondeståndet från riksdagen i Linköping år 1600 till den allra sista ståndsriksdagen 1865-1866. Tyngdpunkten i de knappt 600 biografierna är genealogisk. Totalt finns omkring 10 000 individer omnämnda, och för släktforskare med östgötska anor är boken en guldgruva. Genom sin geografiska och tidsmässiga omfattning bör boken även vara av stort intresse för lokalhistoriker och historiker.
I boken finns förutom genealogiska uppgifter även ett stort antal utdrag ur domböcker, kyrkböcker och för frihetstidens ledamöter även utdrag ur bondetståndets protokoll. För historiker och andra som kan ha intresse av statistik rörande bonderiksdagsmän finns ett särskilt avsnitt som kan tjäna som aptitretare för egna fördjupade studier. Som avslutning följer ett antal släktöversikter som visar på hur bonderiksdagsmän i boken kunnat knytas samman i stundtals mycket komplexa och omfattande släktnätverk.

Författarna är båda släktforskare sedan många år och har tillsammans mer än 60 års erfarenhet av omfattande genealogiska studier av östgötska släkter.

Den svenska riksdagen av idag har en lång förhistoria. Fram till det att ståndsriksdagen upplöstes 1866 var det de fyra svenska riksstånden adel, präster, borgare och bönder som hade representation vid riksdagarna. Bondeståndets position som officiell del av den parlamentariska processen har i ett internationellt perspektiv få motsvarigheter.

Bondeståndets intressen, inflytande och roll i rikets styrelse har diskuterats och problematiserats, men kunskaperna om vilka bondeståndets representanter egentligen var har varit mycket begränsade. Vilka bönder valdes att representera sina ståndsbröder på landsbygden? Var det de mest betrodda och förmögna bönderna i sina landsändar eller vilka var de egenskaper som gjorde att vissa bönder fick förtroendet att föra sitt härads talan i riksdagen?
Det har ibland hävdats att släktskap varit av underordnad betydelse för valet av riksdagsmän, även om det i de flesta landskap går att peka på några enskilda riksdagsmannadynastier där söner och mågar följer i fädernas spår. Eftersom det inte funnits några mer utförliga genealogiska översikter över bonderiksdagsmän, till skillnad från de i många fall väl dokumenterade adelsmän, präster och borgare som valdes till ledamöter för sina respektive stånd, har inga mer omfattande och djuplodande analyser kunnat göras av bondeståndets representation i riksdagen.

"Östgötska bonderiksdagsmän" är en mycket omfattande genomgång av ett helt landskaps kända ledamöter för bondeståndet från riksdagen i Linköping år 1600 till den allra sista ståndsriksdagen 1865-1866. Tyngdpunkten i de knappt 600 biografierna är genealogisk. Totalt finns omkring 10 000 individer omnämnda, och för släktforskare med östgötska anor är boken en guldgruva. Genom sin geografiska och tidsmässiga omfattning bör boken även vara av stort intresse för lokalhistoriker och historiker.
I boken finns förutom genealogiska uppgifter även ett stort antal utdrag ur domböcker, kyrkböcker och för frihetstidens ledamöter även utdrag ur bondetståndets protokoll. För historiker och andra som kan ha intresse av statistik rörande bonderiksdagsmän finns ett särskilt avsnitt som kan tjäna som aptitretare för egna fördjupade studier. Som avslutning följer ett antal släktöversikter som visar på hur bonderiksdagsmän i boken kunnat knytas samman i stundtals mycket komplexa och omfattande släktnätverk.

Författarna är båda släktforskare sedan många år och har tillsammans mer än 60 års erfarenhet av omfattande genealogiska studier av östgötska släkter.

Den svenska riksdagen av idag har en lång förhistoria. Fram till det att ståndsriksdagen upplöstes 1866 var det de fyra svenska riksstånden adel, präster, borgare och bönder som hade representation vid riksdagarna. Bondeståndets position som officiell del av den parlamentariska processen har i ett internationellt perspektiv få motsvarigheter.

Bondeståndets intressen, inflytande och roll i rikets styrelse har diskuterats och problematiserats, men kunskaperna om vilka bondeståndets representanter egentligen var har varit mycket begränsade. Vilka bönder valdes att representera sina ståndsbröder på landsbygden? Var det de mest betrodda och förmögna bönderna i sina landsändar eller vilka var de egenskaper som gjorde att vissa bönder fick förtroendet att föra sitt härads talan i riksdagen?
Det har ibland hävdats att släktskap varit av underordnad betydelse för valet av riksdagsmän, även om det i de flesta landskap går att peka på några enskilda riksdagsmannadynastier där söner och mågar följer i fädernas spår. Eftersom det inte funnits några mer utförliga genealogiska översikter över bonderiksdagsmän, till skillnad från de i många fall väl dokumenterade adelsmän, präster och borgare som valdes till ledamöter för sina respektive stånd, har inga mer omfattande och djuplodande analyser kunnat göras av bondeståndets representation i riksdagen.

"Östgötska bonderiksdagsmän" är en mycket omfattande genomgång av ett helt landskaps kända ledamöter för bondeståndet från riksdagen i Linköping år 1600 till den allra sista ståndsriksdagen 1865-1866. Tyngdpunkten i de knappt 600 biografierna är genealogisk. Totalt finns omkring 10 000 individer omnämnda, och för släktforskare med östgötska anor är boken en guldgruva. Genom sin geografiska och tidsmässiga omfattning bör boken även vara av stort intresse för lokalhistoriker och historiker.
I boken finns förutom genealogiska uppgifter även ett stort antal utdrag ur domböcker, kyrkböcker och för frihetstidens ledamöter även utdrag ur bondetståndets protokoll. För historiker och andra som kan ha intresse av statistik rörande bonderiksdagsmän finns ett särskilt avsnitt som kan tjäna som aptitretare för egna fördjupade studier. Som avslutning följer ett antal släktöversikter som visar på hur bonderiksdagsmän i boken kunnat knytas samman i stundtals mycket komplexa och omfattande släktnätverk.

Författarna är båda släktforskare sedan många år och har tillsammans mer än 60 års erfarenhet av omfattande genealogiska studier av östgötska släkter.