Intresset för den folkkäre konstnären Carl Larsson är större än på många år. Nu är det äntligen dags att ge plats åt konstnärens egen berättelse.
Frispråkigt och ärligt berättar Carl Larsson i sin självbiografi om den hårda barndomen i Stockholms fattigaste delar, åren i Paris livliga konstnärskvarter och livet i det hus i Dalarna som för alltid skulle komma att påverka synen på det svenska hemmet. Vi får möta Anders Zorn, Albert Engström och prins Eugen, men också den man som både väckte den största beundran och det djupaste hatet ? August Strindberg. Carl Larsson berättar även om den hemliga förälskelsen, de två okända barnen och den himlastormande kärleken till Karin ? allt skrivet på ett språk som nästan hundra år senare känns roligt, drastiskt och modernt.
I den nya utgåvan är texten bearbetad för att bli lättare att läsa. Borta är de hundraåriga verbböjningarna och de långa meningarna, men kvar är förstås Carl Larssons underfundigheter, svärta och humor. Gamla och idag okända ord som till exempel ?Jannekostym?, ?pjunk? och ?kommisskusar? har fått sin förklaring liksom uttryck som ?skudda stoftet av sina fötter?. Alla uttryck på franska, tyska och latin som Carl gärna kryddade sin text med är också översatta.
I höstas öppnades familjen Larssons bankfack och ur det togs det handskrivna originalmanuset fram. Inför nyutgivningen av Jag har hela originalmanuset gåtts igenom och cirka 250 fel från tidigare utgåvor har upptäckts. En del rätt triviala, men några har givit ny innebörd åt hela meningar och finns naturligtvis nu med i den nya utgåvan.
Helt ny är den 32-sidiga bildinlagan som innehåller både ett urval av Carl Larssons konstnärsgärning och helt unika foton ur de privata familjealbumen.
Ur Jag om August Strindberg: ?Han hade kallat min änglahustru ?en elak djävul?. Han hade beskyllt mig för mord! På vem? undrade jag; men då ska han också få rätt! Jag dömer denna omänniska till döden! Ja, min vrede var stor och syntes mig helig. En sådan trofast och varm vänskap som min, belönar han på detta sätt! Ett sådant vidrigt stinkdjur ska ur världen! Och verkligen: med en dyrbar kniv som jag hade fått av Zorn ? för fint skulle det i detta fall ändå vara ? gick jag i Stockholm och spånslog [sökte] efter mitt offer.?
