Brunkman & Bergöö – förlag

Brukar du sätta blommor på bordet, lägga en alldeles särskilt utvald kudde i soffhörnet och låta barnteckningarna komma upp på väggen? Då gör du precis som Karin och Carl Larsson gjorde i Sundborn; du skapar livets kanske viktigaste plats – ditt hem. När konstnären Carl Larsson skrev "Ett hem" 1899, kom han att påverka hela det svenska folkets inredningsideal. I boken ger han en rejäl känga till dåtidens konstgjorda blommor, plysch och kretong samt ”fånigt upphängda draperier” och tycker att läsarna istället borde inreda mer som han och hustrun Karin gör på gården Lilla Hyttnäs i Sundborn. "Ett hem" blev en fullständig succé och läsarna lydde Carl; familjen Larssons blandning av svensk hantverkstradition och den jugendstil som var på modet ute i Europa hittade snart sin plats i de svenska hemmen. Ett ideal som till stor del står sig än idag! Nu finns Carl Larssons klassiker i en ny vacker utgåva. Texten är lika rolig och drastisk som när Carl skrev den, men stavningen är anpassad efter nutida skrivregler för att vara lättare att läsa. Och Carls akvareller – de är förstås lika inspirerande som för 125 år sedan!

Intresset för den folkkäre konstnären Carl Larsson är större än på många år. Nu är det äntligen dags att ge plats åt konstnärens egen berättelse. Frispråkigt och ärligt berättar Carl Larsson i sin självbiografi om den hårda barndomen i Stockholms fattigaste delar, åren i Paris livliga konstnärskvarter och livet i det hus i Dalarna som för alltid skulle komma att påverka synen på det svenska hemmet. Vi får möta Anders Zorn, Albert Engström och prins Eugen, men också den man som både väckte den största beundran och det djupaste hatet ? August Strindberg. Carl Larsson berättar även om den hemliga förälskelsen, de två okända barnen och den himlastormande kärleken till Karin ? allt skrivet på ett språk som nästan hundra år senare känns roligt, drastiskt och modernt. I den nya utgåvan är texten bearbetad för att bli lättare att läsa. Borta är de hundraåriga verbböjningarna och de långa meningarna, men kvar är förstås Carl Larssons underfundigheter, svärta och humor. Gamla och idag okända ord som till exempel ?Jannekostym?, ?pjunk? och ?kommisskusar? har fått sin förklaring liksom uttryck som ?skudda stoftet av sina fötter?. Alla uttryck på franska, tyska och latin som Carl gärna kryddade sin text med är också översatta. I höstas öppnades familjen Larssons bankfack och ur det togs det handskrivna originalmanuset fram. Inför nyutgivningen av Jag har hela originalmanuset gåtts igenom och cirka 250 fel från tidigare utgåvor har upptäckts. En del rätt triviala, men några har givit ny innebörd åt hela meningar och finns naturligtvis nu med i den nya utgåvan. Helt ny är den 32-sidiga bildinlagan som innehåller både ett urval av Carl Larssons konstnärsgärning och helt unika foton ur de privata familjealbumen. Ur Jag om August Strindberg: ?Han hade kallat min änglahustru ?en elak djävul?. Han hade beskyllt mig för mord! På vem? undrade jag; men då ska han också få rätt! Jag dömer denna omänniska till döden! Ja, min vrede var stor och syntes mig helig. En sådan trofast och varm vänskap som min, belönar han på detta sätt! Ett sådant vidrigt stinkdjur ska ur världen! Och verkligen: med en dyrbar kniv som jag hade fått av Zorn ? för fint skulle det i detta fall ändå vara ? gick jag i Stockholm och spånslog [sökte] efter mitt offer.?

Några år innan konstnären Carl Larsson träffade sin hustru Karin, levde han tillsammans med den tretton år äldre Wilhelmina Holmgren. Hennes påverkan på Carl – både som konstnär och människa – kom att bli avgörande. Carl hävdar till och med att utan Wilhelmina hade han nog gått under. Lika välkända som Carls och Karins barn är för oss idag, lika okända är Carls två barn med Wilhelmina. Dessa barns tragiska historia har varit höljd i dunkel och man har inte ens känt till deras namn. Förrän nu. Genom Wilhelmina kan vi även få insyn i hur det var att leva som kvinna i Stockholm under 1800-talets senare hälft. I det nya samhälle som växte fram kunde Wilhelmina både studera och arbeta, samtidigt som gamla värderingar levde kvar. Brist på egenbestämmande samt hög dödlighet hos både födande mödrar och deras barn försvårade livet för dessa kvinnor. Nu kan vi äntligen få läsa historien om Carl Larssons första, okända familj och de villkor som Wilhelmina som ogift sambo och blivande mor levde under.