Aldrig förut har Guillou använt sig av en så intressant berättarteknik. Han låter den fiktiva skrivakten, den eleganta bläckpennans avsiktsbefriade rörelse i skrivblocket, spegla berättelsens form.
Expressen
Jan Guillou Den som dödade helvetets änglar
Det är inte vilka pensionärer som helst som hamnar i kampen mot extrem och ytterst välorganiserad brottslighet. Den ene är journalistveteranen Erik Ponti, den andre hans gamle vän från förr, den forne underrättelseofficeren Carl Hamilton.
Till synes ett mycket omaka par, som det dock vore oklokt att underskatta. De hamnar snart i ett mycket händelserikt äventyr där inte bara livet står på spel.
Jan Guillou inleder en ny serie men med två välbekanta romanpersoner i huvudrollerna.
En författare som kan sitt gebit, spännande lättläst och envist. Bra intrig och karaktärer man känner från förr. Väldigt underhållande.
Nöjesläsaren
1/5
Urusel
De första 120(?) sidorna är en ren plåga att ta sig igenom. Guillou spyr galla över andra journalister och författare och hyllar sig själv (genom sitt alter ego Erik Ponti).
Som i alla sina böcker vill han även här förmedla sina politiska åsikter men denna gång mest helt osammanhängande.
Han blandar friskt historier från tidigare böcker om Hamilton med att visa sin besatthet av SD.
Han verkar även glömt vad han skrivit i tidigare böcker och hittar på helt nya förklaringar som inte stämmer överens med vad han skrivit tidigare.
Efter närmare 180 sidor har man redan glömt vad boken egentligen handlar om.
Hamiltons återkomst är en stor besvikelse och helt klart den sämsta boken han skrivit. Jag hoppas verkligen att han själv inser att han tappat det helt och inte försöker sig på något nytt.
T
1/5
Dålig bok
Det är nog den sämsta boken jag läst av Jan Guillou. Långsam och tråkig handling, rekommenderar inte andra att köpa den.
Kurt
2/5
Litterära Samfundet
Vår läsecirkel bestämde sig för att läsa boken. Vi tyckte inte att den var särskilt rolig. Kanske hade vi förväntat oss mer av Jan Guillou.
Birgitta
5/5
Intelligent och förunderligt bra!
Intressant med förunderligt växlande mellan sig själv och sitt alter ego. Ger mersmak, blir kul att möta de två igen, skall beställa nästa bok.
Marie-Louise R
1/5
Sämsta boken jag läst!
Efter 100 sidor utan handling övervägde jag att sluta läsa. Tyvärr fortsatte jag och det var bortkastad tid! Köp INTE denna bok!
Tom
1/5
En ny Myrdal
När Jan Guillou i sin bok berättar hur han uppmanar sin vän Jan Myrdal att sluta skriva kändes det som om fler borde nås av den uppmaningen. Myrdals fantastiska skrifter har ebbat ut och ersatts med en oförmåga i skrivandets konst. Helt uppriktigt, välment och i mitt tycke en riktig uppmaning.
Samtidigt kunde jag inte undvika samma känsla av uppmaning riktat till herr Guillou. Jag har läst många böcker av Jan Guillou. Helt underbara att läsa. Inte minst 10-boksserien om 1900-talet som jag sträckläste. Så kom då, efter diskbråcks smärtor och våndor, "Den som dödade helvetets änglar".
En "Ego" bok, långt ifrån vad Guillou tidigare presterat. Jan Guillou, sluta nu. Du har skrivit så många bra böcker och artiklar. Låt minnet av ditt författarskap få förbli på den höga nivå som den förtjänar. Förstör inte dessa på samma sätt som Jan Myrdal. En uppmaning, även den välment.
Sten K
1/5
En 320 sidor lång krönika om ingenting
Detta var en märklig läsupplevelse måste jag säga. Det tog lång lång tid innan Guillou kom till någon slags röd tråd eller ens en story. Att läsa den här boken var som att läsa någons tankar i realtid eller en enda lång krönika utan mening eller syfte. Tack och lov fick boken någon slags struktur mot slutet men då var det på nåt sätt försent. Jag hoppas verkligen inte att han tappat det helt. Skall ändå bli intressant att läsa nästa bok. Är den lika förvirrad så är det nog över får honom som författare är jag rädd.
Fabbe
1/5
Tyvärr riktigt usel
En stor besvikelse rakt igenom.
Janne
5/5
Ledigt och underhållande
Guillou skriver ledigt och underhållande om en åldrad Hamilton.
Intrigen interfolieras av egna funderingar om samhället och tillvaron,
vilket gör boken än mer intressant: det blir skikt av ledig, fri läsning
och inte bara durkdriven handling i spänningens tecken.
Guillou läser man inte som underhållningsförfattare enbart utan som samhällskritiker.
Det elementet finns med i samtliga böcker vilket många recensenter nedan tycks glömma.
Han är som bäst när han skriver giftigt om olika makthavare.
Rekommenderas!
Rostspik
1/5
Så besviken
Kanske hade jag för höga förväntningar, men den här boken är allt annat än läsvärd. Svamlig, gnällig och långt ifrån vad man varit van vid från författaren. Läs något annat istället!
Ann
2/5
Ostrukturerat
Virrigt och ostrukturerat. Vimsigt och egofixerat. "Varför skriver jag det här"" skriver Guillou. Detta undrar jag också. Ibland träffsäkert och fyndigt, men tyvärr en besvikelse. Särskilt om man läst första delen av Brobyggarna.
Bokälskare
4/5
Ännu ett mästerverk av Guillou
Lite ovanlig bok för att vara Jan Guillou där han även skriver om sin aktuella situation som pensionär varvat med ett par figurer i hans tidigare utgåvor. Som alltid lättläst och underhållande!
Peter L
1/5
Är det sant?
Siter i bilen (där jag oftast lyssnar på mina ljudböcker) och bara snabbspolar...och snabbspolar...och snabbspolar. När ska "berättelsen/historien" börja?? Snabbspolar lite till...Är nu på kapitel 3 av 11 och fortfarande inte handling! Bara massa dravel om det ena och andra i författarens vardag. Oerhört ointressant! Nu snabbspolar jag inte längre. Nu lägger jag ned!! Fy faan så tråkig "bok"!
Peter E
2/5
Besviken
Skriver om diverse som oftast är irrelevant för handlingen. Klagar på andra författare som tappar tråden. Är inte intresserad av att läsa om sådant som han redan skrivit om i andra böcker. Är heller inte intresserad av hans ryggproblem. Hans användning av svenska språket som jag alltid gillat faller i denna bok då hans meningar är alltför långa. Får ofta läsa om från början.
Eva K
2/5
Oseriös att ge ut den
Det här var en bok som aldrig skulle givits ut. Jag har läst 29 Guillou-böcker tidigare, med stor behållning. Den här boken var en blandning av den pensionerade författarens pandemitankar och en roman.
Per
5/5
Lysande!
Han skriver så lättsamt om vardagslivet samtidigt som han väver in storyn. Han gör det bara så fullkomligt genialt! Ovanligt av Jan att skriva så. Måste läsas!
Reino K
1/5
VARNING
Har 100 sidor kvar och överväger starkt om jag ska fortsätta, kommer nog göra det eftersom jag redan investerat ett par dagar i den. Otroooligt tråkig. Bara en massa egocentriskt gubbpladder som ska ge en känga till etablissemanget? En handling existerar knappt. Det kan vara så att den är så tråkig för att det är första boken i en serie där han vill introducera Erik Ponti på nytt, så kanske resterande böcker blir bättre.
Gramse
4/5
Spännande skröna
Vad är sant och vad falskt i denna fiktiva självbiografiska bok? Det kan man verkligen undra. Roligt att återse gamla hjältar och huvudpersoner, skicklig hopflätade intrig, lätt maskerade skildringar av verkliga personer, roande skildringar av intriger i kulturkretsar. Och en bitvis hård - välförtjänt?- kritik av journalister. Roande och tänkvärd.
Tina J
4/5
Har detta hänt?
En spännande bok där man kastas mellan fiction och verklighet. Jag googlar och hittar verklighet när jag tror att detta måste vara fiction.
Jan J
2/5
Hans i särklass sämsta bok!
Man blir väldigt besviken med tanke på det han förut levererat.
Curt
4/5
Action
Egotrippad, våldsam, elak! Seg i början men sen fastnar man i alla fall. Kul med alla kängor åt "kulturpersonligheter". Något otrolig i "Bond-sekvenserna". Bra med de realistiska skildringarna av ålderskrämpor som även drabbar hjältar! Kan inte rekommenderas till vem som helst.
En G
1/5
Dynga på ren svenska
Jan Guilliou har varit en bra rejäl författare utan att blanda in sin egna politisk uppfattning. I denna bok som inte till det närmaste lever upp till den beskrivning som ges raljerar han om högerextremistiska SD som att de vore helt tokiga. I en demokrati som jag tror även Gulliou uppskattar ger man utrymme åt olika åsikter och respekterar andras åsikter. Att gång efter gång raljera om SD, andra journalister mm på ett negativt sätt ger mig avsmak mot Jan Guillou. Kommer aldrig mer köpa en bok skriven av honom. Synd för han har levererat ett flertal riktigt bra böcker.
Anders L
1/5
En dålig "Hamilton-bok"
Jag har läst alla Guillous böcker om Hamilton med stort intresse och alltid tyckt att det är läsvärda. Den här boken kan jag dock bara beskriva som en rejält bottennapp.
Historien kan vara intressant och genom att använda redan kända karaktärer i Hamilton och Ponti så slipper han ju att bygga upp helt nya karaktärer. Dessutom genererar det naturligtvis mer pengar när man skriver att det är en ny "Hamilton-bok". Det är ju enkel och bra marknadsföring!
Men detta är långt ifrån den Hamilton som vi har läst om tidigare. Inte alls samma spänning som i de andra böckerna.
Är det förresten bara jag som har svårt att fatta när det handlar om Erik Ponti eller Jan Guillou?
Sumarum. Detta är den enda bok av Guillou som jag skulle beskriva som direkt dålig!
Jonas A
4/5
Välkommen åter!
Jättekul att få återvända till hjälten Hamilton och hans vän Journalisten. Böckerna om Hamilton har jag alltid gillat. Nackdelarna med denna bok är dels att en del personer som nämns eller antyds inte är kända för mig, dels att boken är lite pratig. Pratigheten har dock viss charm. Den är nog också ett valt stilgrepp. Sammantaget en välkommen bok. Hoppas att Hamiltons hustru "Terror Madam" syns mer i näst bok!
Sverker S
1/5
Tristaste på länge!!!
Spänningsskrift som bara är trött vänster för pensionär, till skillnad från tidigare böcker som verkat bygga på undersökta fakta. Inte undrhållning eller spänning.
Thomas B
1/5
Stor besvikelse.
Bland de sämsta jag läst på mycket, mycket länge. Pladdrig, dryg och full av plattityder. Är förlaget i desperat behov av ökade intäkter eller varför släpper man igenom en sådan här undermålig produkt?
Peter
5/5
Mycket bra bok
Spännande disposition med blandning av aktualiteter, delvis memoarliknande, fläktar från tidigare böcker och en ny sida hos författaren med fina naturskildringar och prosa finstämd prosa.
Britt-Marie W
2/5
Ansträngd text
Guillou åldras och belastas med krämpor, inte minst har han svårt att skriva. Absolut inga memoarer. Det blir ändock en text, som både är memoarer samt några äventyr i känd Guillousk anda. Ställvis småroligt, som memoarbitarna, men helhetsintrycket är platt. Han kan bättre!
Björn Ö
1/5
Sluta skriv
I boken står det något om vem som skall säga till författaren att han skall sluta skriva för att det han skriver är för dåligt, Guillou har passerat den gränsen.
