”Precis som i ”Klänning för korta kvinnor” (2022) och ”Lögnaren i skafferiet” (2023) blandar Kristina Appelqvist trivsamt prästgårdsmys i Mjöbäck med Stockholms byråkratmiljöer, vilket resulterar i en feel good-deckare av bästa snitt.” Dagens Nyheter Efter en konferens fastnar Nina Storm i ett samtal med en okänd kvinna vid hotellfrukosten. Den pratglada bordsgrannen ber Nina vakta hennes otympliga handväska medan hon uppsöker damrummet, men när kvinnan inte kommer tillbaka måste Nina skynda till tåget. Väskan tar hon med sig. På jobbet har hon flera akuta kriser att hantera. Inte nog med att Diana Wikman gör vad hon kan för att krossa Nina, som övertagit rollen som generaldirektör på myndigheten. Det stormar dessutom på intranätet och en förslagen rånarliga stjäl konst på landets myndigheter. Nina inser att säkerheten genast måste förbättras. Samtidigt söker hon väskans ägare. Spåren leder till Mjöbäck och prästgården som Nina nyligen fått ärva. Medan hon gräver djupare i en gammal gåta om en stulen förmögenhet upptäcker hon att fler personer följer i samma spår. Och i skuggorna skymtar en bortglömd prins. Vykort från en bortglömd prins är en underhållande spänningsroman om vänskap, drömmar, maktkamp och det för¬flutnas roll i våra liv. Det är den tredje delen i en serie om Nina Storm och den inte helt sympatiska Diana Wikman på Myndigheten för kulturstöd.

”Precis som i ”Klänning för korta kvinnor” (2022) och ”Lögnaren i skafferiet” (2023) blandar Kristina Appelqvist trivsamt prästgårdsmys i Mjöbäck med Stockholms byråkratmiljöer, vilket resulterar i en feel good-deckare av bästa snitt.” Dagens Nyheter Efter en konferens fastnar Nina Storm i ett samtal med en okänd kvinna vid hotellfrukosten. Den pratglada bordsgrannen ber Nina vakta hennes otympliga handväska medan hon uppsöker damrummet, men när kvinnan inte kommer tillbaka måste Nina skynda till tåget. Väskan tar hon med sig. På jobbet har hon flera akuta kriser att hantera. Inte nog med att Diana Wikman gör vad hon kan för att krossa Nina, som övertagit rollen som generaldirektör på myndigheten. Det stormar dessutom på intranätet och en förslagen rånarliga stjäl konst på landets myndigheter. Nina inser att säkerheten genast måste förbättras. Samtidigt söker hon väskans ägare. Spåren leder till Mjöbäck och prästgården som Nina nyligen fått ärva. Medan hon gräver djupare i en gammal gåta om en stulen förmögenhet upptäcker hon att fler personer följer i samma spår. Och i skuggorna skymtar en bortglömd prins. Vykort från en bortglömd prins är en underhållande spänningsroman om vänskap, drömmar, maktkamp och det för¬flutnas roll i våra liv. Det är den tredje delen i en serie om Nina Storm och den inte helt sympatiska Diana Wikman på Myndigheten för kulturstöd.

”Precis som i ”Klänning för korta kvinnor” (2022) och ”Lögnaren i skafferiet” (2023) blandar Kristina Appelqvist trivsamt prästgårdsmys i Mjöbäck med Stockholms byråkratmiljöer, vilket resulterar i en feel good-deckare av bästa snitt.” Dagens Nyheter Efter en konferens fastnar Nina Storm i ett samtal med en okänd kvinna vid hotellfrukosten. Den pratglada bordsgrannen ber Nina vakta hennes otympliga handväska medan hon uppsöker damrummet, men när kvinnan inte kommer tillbaka måste Nina skynda till tåget. Väskan tar hon med sig. På jobbet har hon flera akuta kriser att hantera. Inte nog med att Diana Wikman gör vad hon kan för att krossa Nina, som övertagit rollen som generaldirektör på myndigheten. Det stormar dessutom på intranätet och en förslagen rånarliga stjäl konst på landets myndigheter. Nina inser att säkerheten genast måste förbättras. Samtidigt söker hon väskans ägare. Spåren leder till Mjöbäck och prästgården som Nina nyligen fått ärva. Medan hon gräver djupare i en gammal gåta om en stulen förmögenhet upptäcker hon att fler personer följer i samma spår. Och i skuggorna skymtar en bortglömd prins. Vykort från en bortglömd prins är en underhållande spänningsroman om vänskap, drömmar, maktkamp och det för¬flutnas roll i våra liv. Det är den tredje delen i en serie om Nina Storm och den inte helt sympatiska Diana Wikman på Myndigheten för kulturstöd.