Kvinnor och män med funktionsnedsättningar behandlas olika. Att vara en kvinna med funktionsnedsättning betyder ett dubbelt förtryck.
  Boken visar hur kvinnorörelsens tidningar skrivit om kvinnor och funktionshinder sedan förra sekelskiftet. Ibland har kvinnorna varit kamrater, ibland totalt nedvärderade och ibland osynliggjorda.
  Ellen Key trodde att i framtiden kommer människor att ”med samma avsky betrakta defekta människors giftermål, som man nu betraktar giftermål mellan syskon.” Både hon och den unga Elise Ottesen-Jensen ville avliva personer med svåra funktionsnedsättningar. Elin Wägner ville att “de produktiva, de givande medlemmarna av samhället” inte skulle ”behöva släpa på så många passiva, endast tyngande.”
  Liknande synsätt finns kvar, som kvinnor idag berättar om i boken.
  ”I två timmar försökte de övertala mig att göra abort. Och sa att jag måste förstå att jag skulle bli en last för samhället om jag födde detta barn”, berättar Åsa Strahlemo, idag ordförande i DHR, om hur hon blev bemött när hon blev gravid i början av 2000-talet.



Margareta Persson har tidigare skrivit om synen på funktionshinder. Hon har en lång erfarenhet från funktionshinderrörelsen och politiska uppdrag.

Kvinnor och män med funktionsnedsättningar behandlas olika. Att vara en kvinna med funktionsnedsättning betyder ett dubbelt förtryck.
  Boken visar hur kvinnorörelsens tidningar skrivit om kvinnor och funktionshinder sedan förra sekelskiftet. Ibland har kvinnorna varit kamrater, ibland totalt nedvärderade och ibland osynliggjorda.
  Ellen Key trodde att i framtiden kommer människor att ”med samma avsky betrakta defekta människors giftermål, som man nu betraktar giftermål mellan syskon.” Både hon och den unga Elise Ottesen-Jensen ville avliva personer med svåra funktionsnedsättningar. Elin Wägner ville att “de produktiva, de givande medlemmarna av samhället” inte skulle ”behöva släpa på så många passiva, endast tyngande.”
  Liknande synsätt finns kvar, som kvinnor idag berättar om i boken.
  ”I två timmar försökte de övertala mig att göra abort. Och sa att jag måste förstå att jag skulle bli en last för samhället om jag födde detta barn”, berättar Åsa Strahlemo, idag ordförande i DHR, om hur hon blev bemött när hon blev gravid i början av 2000-talet.



Margareta Persson har tidigare skrivit om synen på funktionshinder. Hon har en lång erfarenhet från funktionshinderrörelsen och politiska uppdrag.

Kvinnor och män med funktionsnedsättningar behandlas olika. Att vara en kvinna med funktionsnedsättning betyder ett dubbelt förtryck.
  Boken visar hur kvinnorörelsens tidningar skrivit om kvinnor och funktionshinder sedan förra sekelskiftet. Ibland har kvinnorna varit kamrater, ibland totalt nedvärderade och ibland osynliggjorda.
  Ellen Key trodde att i framtiden kommer människor att ”med samma avsky betrakta defekta människors giftermål, som man nu betraktar giftermål mellan syskon.” Både hon och den unga Elise Ottesen-Jensen ville avliva personer med svåra funktionsnedsättningar. Elin Wägner ville att “de produktiva, de givande medlemmarna av samhället” inte skulle ”behöva släpa på så många passiva, endast tyngande.”
  Liknande synsätt finns kvar, som kvinnor idag berättar om i boken.
  ”I två timmar försökte de övertala mig att göra abort. Och sa att jag måste förstå att jag skulle bli en last för samhället om jag födde detta barn”, berättar Åsa Strahlemo, idag ordförande i DHR, om hur hon blev bemött när hon blev gravid i början av 2000-talet.



Margareta Persson har tidigare skrivit om synen på funktionshinder. Hon har en lång erfarenhet från funktionshinderrörelsen och politiska uppdrag.