Syftet med denna avhandling är att synliggöra flerspråkiga elevers användning av sina första- och andraspråk i ett flerspråkigt NO-klassrum där man använder och uppmuntrar translanguaging och tydliggöra om och i så fall på vilka sätt dessa processer kan skapa förutsättningar för lärande. Avhandlingen utgår från sociokulturella teorier om språk och lärande, med särskilt fokus på social-semiotiska perspektiv. Vidare används dialogiska och pragmatiska paradigm som på olika sätt kan sägas vara sammankopplade med eller bidra till sociokulturella perspektiv på språk och lärande. Dessutom används teorier om translanguaging för att tydliggöra och öka förståelsen för flerspråkiga elevers möte med NO-klassrummet. För att utveckla djupare förståelse för på vilka sätt translanguaging som metod kan skapa ökade förutsättningar för flerspråkiga elevers lärande används en etnografisk datainsamling och forskningsdesign. Studien följer några NO-lektioner varje månad i en mellanstadieklass under tre års tid (2012-2015). Lektionerna dokumenteras med hjälp av fyra videokameror och fyra diktafoner och den totalt inspelade tiden från lektionerna är 117 timmar. Dessutom samlas fältanteckningar, elevtexter och olika undervisningsmaterial in. Datamaterialet består även av inspelade samtal med fyra elever som vid tillfället för datainsamlingen är nyanlända. Analysen visar att eleverna rör sig i språkliga loopar mellan både nationella och diskursiva språk i meningsskapande samtal om det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt att de använder sina första- och andraspråk för att förklara, beskriva och sammanlänka semantiska relationer inom olika naturvetenskapliga ämnesområden. Vidare visar analysen att elevernas användning av sina första- och andraspråk ofta utgör en resurs i elevernas appropriering av den naturvetenskapliga skoldiskursen. Eleverna och studiehandledaren använder ofta sina första- och andraspråk för att förtydliga ämnesinnehåll och förklara olika klassrumsaktiviteter för varandra. Emellertid avslöjar analysen också situationer i denna praktik där alla tillgängliga resurser inte utnyttjas och kontinuiteten i klassrumsaktiviteterna blir avbruten på olika sätt. Dessa situationer verkar vara konsekvenser av låga förväntningar på elever med begränsad tillgång till undervisningsspråket, vilket uttrycks i en förenkling av det språk som används, kontextualisering av ämnesinnehållet till vardagliga erfarenheter som kanske inte delas av alla elever, samt komplexiteten att översätta och transformera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet från ett språk till ett annat (arabiska och svenska) och mellan en vardaglig och en mer akademisk diskurs. Studien bidrar till fältet genom att illustrera vikten av att stödja varje elevs tillgång till de språkliga verktyg som konstituerar det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt främja användningen av alla tillgängliga resurser, såsom första- och andraspråket, för att relatera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet till tidigare erfarenhet och därmed skapa ett kontinuerligt lärande i flerspråkiga NO-klassrum.

Syftet med denna avhandling är att synliggöra flerspråkiga elevers användning av sina första- och andraspråk i ett flerspråkigt NO-klassrum där man använder och uppmuntrar translanguaging och tydliggöra om och i så fall på vilka sätt dessa processer kan skapa förutsättningar för lärande. Avhandlingen utgår från sociokulturella teorier om språk och lärande, med särskilt fokus på social-semiotiska perspektiv. Vidare används dialogiska och pragmatiska paradigm som på olika sätt kan sägas vara sammankopplade med eller bidra till sociokulturella perspektiv på språk och lärande. Dessutom används teorier om translanguaging för att tydliggöra och öka förståelsen för flerspråkiga elevers möte med NO-klassrummet. För att utveckla djupare förståelse för på vilka sätt translanguaging som metod kan skapa ökade förutsättningar för flerspråkiga elevers lärande används en etnografisk datainsamling och forskningsdesign. Studien följer några NO-lektioner varje månad i en mellanstadieklass under tre års tid (2012-2015). Lektionerna dokumenteras med hjälp av fyra videokameror och fyra diktafoner och den totalt inspelade tiden från lektionerna är 117 timmar. Dessutom samlas fältanteckningar, elevtexter och olika undervisningsmaterial in. Datamaterialet består även av inspelade samtal med fyra elever som vid tillfället för datainsamlingen är nyanlända. Analysen visar att eleverna rör sig i språkliga loopar mellan både nationella och diskursiva språk i meningsskapande samtal om det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt att de använder sina första- och andraspråk för att förklara, beskriva och sammanlänka semantiska relationer inom olika naturvetenskapliga ämnesområden. Vidare visar analysen att elevernas användning av sina första- och andraspråk ofta utgör en resurs i elevernas appropriering av den naturvetenskapliga skoldiskursen. Eleverna och studiehandledaren använder ofta sina första- och andraspråk för att förtydliga ämnesinnehåll och förklara olika klassrumsaktiviteter för varandra. Emellertid avslöjar analysen också situationer i denna praktik där alla tillgängliga resurser inte utnyttjas och kontinuiteten i klassrumsaktiviteterna blir avbruten på olika sätt. Dessa situationer verkar vara konsekvenser av låga förväntningar på elever med begränsad tillgång till undervisningsspråket, vilket uttrycks i en förenkling av det språk som används, kontextualisering av ämnesinnehållet till vardagliga erfarenheter som kanske inte delas av alla elever, samt komplexiteten att översätta och transformera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet från ett språk till ett annat (arabiska och svenska) och mellan en vardaglig och en mer akademisk diskurs. Studien bidrar till fältet genom att illustrera vikten av att stödja varje elevs tillgång till de språkliga verktyg som konstituerar det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt främja användningen av alla tillgängliga resurser, såsom första- och andraspråket, för att relatera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet till tidigare erfarenhet och därmed skapa ett kontinuerligt lärande i flerspråkiga NO-klassrum.

Syftet med denna avhandling är att synliggöra flerspråkiga elevers användning av sina första- och andraspråk i ett flerspråkigt NO-klassrum där man använder och uppmuntrar translanguaging och tydliggöra om och i så fall på vilka sätt dessa processer kan skapa förutsättningar för lärande. Avhandlingen utgår från sociokulturella teorier om språk och lärande, med särskilt fokus på social-semiotiska perspektiv. Vidare används dialogiska och pragmatiska paradigm som på olika sätt kan sägas vara sammankopplade med eller bidra till sociokulturella perspektiv på språk och lärande. Dessutom används teorier om translanguaging för att tydliggöra och öka förståelsen för flerspråkiga elevers möte med NO-klassrummet. För att utveckla djupare förståelse för på vilka sätt translanguaging som metod kan skapa ökade förutsättningar för flerspråkiga elevers lärande används en etnografisk datainsamling och forskningsdesign. Studien följer några NO-lektioner varje månad i en mellanstadieklass under tre års tid (2012-2015). Lektionerna dokumenteras med hjälp av fyra videokameror och fyra diktafoner och den totalt inspelade tiden från lektionerna är 117 timmar. Dessutom samlas fältanteckningar, elevtexter och olika undervisningsmaterial in. Datamaterialet består även av inspelade samtal med fyra elever som vid tillfället för datainsamlingen är nyanlända. Analysen visar att eleverna rör sig i språkliga loopar mellan både nationella och diskursiva språk i meningsskapande samtal om det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt att de använder sina första- och andraspråk för att förklara, beskriva och sammanlänka semantiska relationer inom olika naturvetenskapliga ämnesområden. Vidare visar analysen att elevernas användning av sina första- och andraspråk ofta utgör en resurs i elevernas appropriering av den naturvetenskapliga skoldiskursen. Eleverna och studiehandledaren använder ofta sina första- och andraspråk för att förtydliga ämnesinnehåll och förklara olika klassrumsaktiviteter för varandra. Emellertid avslöjar analysen också situationer i denna praktik där alla tillgängliga resurser inte utnyttjas och kontinuiteten i klassrumsaktiviteterna blir avbruten på olika sätt. Dessa situationer verkar vara konsekvenser av låga förväntningar på elever med begränsad tillgång till undervisningsspråket, vilket uttrycks i en förenkling av det språk som används, kontextualisering av ämnesinnehållet till vardagliga erfarenheter som kanske inte delas av alla elever, samt komplexiteten att översätta och transformera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet från ett språk till ett annat (arabiska och svenska) och mellan en vardaglig och en mer akademisk diskurs. Studien bidrar till fältet genom att illustrera vikten av att stödja varje elevs tillgång till de språkliga verktyg som konstituerar det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt främja användningen av alla tillgängliga resurser, såsom första- och andraspråket, för att relatera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet till tidigare erfarenhet och därmed skapa ett kontinuerligt lärande i flerspråkiga NO-klassrum.