Det enorma och traditionstyngda Kina har "plötsligt" kommit oss väldigt nära. Och detta i kraft inte bara av landets snabbt växande inflytande på västvärlden genom den expanderande ekonomin, som inbegriper uppköp av våra heligaste technosymboler som kameratillverkaren Hasselblad och Volvo personvagnar, utan också i uppenbarelsen av dess lika "plötsliga", och därmed "skrämmande", modernitet. Vi måste nu lika "plötsligt" bestämma oss för vad det är vi ser, eller något blygsammare: vad det är vi ska titta på och titta efter? Å ena sidan har vi landets enorma expansion, å andra sidan ser vi Kinas historiska underskott: brist på demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och grundläggande välfärd. I det senare sällskapet kan vi obekymrat behålla de koloniala glasögonen: när ska de bli lika godhetsfulla som vi? Men först när vi lägger ifrån oss den ingrodda kolonialismen, utan att ersätta den med kulturrelativism, blir vi i stånd att historisera våra jämförelser. I "Kinesiska samtidigheter" beskriver Kina-kännaren Göran Sommardal i essäform några avsnitt av den samtida kartan: historien i historieskrivningen, världsbildarnas historia, personerna i romanerna, kulturrevolutionens litteratur och poesins berättelser.
