Göran Sommardal – författare

Det enorma och traditionstyngda Kina har "plötsligt" kommit oss väldigt nära. Och detta i kraft inte bara av landets snabbt växande inflytande på västvärlden genom den expanderande ekonomin, som inbegriper uppköp av våra heligaste technosymboler som kameratillverkaren Hasselblad och Volvo personvagnar, utan också i uppenbarelsen av dess lika "plötsliga", och därmed "skrämmande", modernitet. Vi måste nu lika "plötsligt" bestämma oss för vad det är vi ser, eller något blygsammare: vad det är vi ska titta på och titta efter? Å ena sidan har vi landets enorma expansion, å andra sidan ser vi Kinas historiska underskott: brist på demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och grundläggande välfärd. I det senare sällskapet kan vi obekymrat behålla de koloniala glasögonen: när ska de bli lika godhetsfulla som vi? Men först när vi lägger ifrån oss den ingrodda kolonialismen, utan att ersätta den med kulturrelativism, blir vi i stånd att historisera våra jämförelser. I "Kinesiska samtidigheter" beskriver Kina-kännaren Göran Sommardal i essäform några avsnitt av den samtida kartan: historien i historieskrivningen, världsbildarnas historia, personerna i romanerna, kulturrevolutionens litteratur och poesins berättelser.

Sveriges statsminister, R, vaknar på ett fältsjukhus i Afghanistan med ett irriterande hårstrå på tungan. Eller är det bara minnet av ett hårstrå, som i sin tur påminner honom om något irriterande. Hursomhelst har han ingen aning om hur han hamnade där, eller ens vem han är, faktum är att alla hans personliga minnen är borta, och flera av hans vitala organ är transplanterade. Någon har en plan för honom, han ska återvända till Sverige och genomdriva slutfasen i det postpolitiska skiftet, där idéer och samhällsvisioner är ersatta av siffror och triangulering. Därefter ska han dra sig tillbaka. Annars väntar repressalier. På presskonferensen vid återkomsten till Sverige slår allting fel. En krigsskadad statsminister som säger vad han verkligen menar blir mot förmodan omåttligt populär. Att avgå ter sig plötsligt otänkbart. Bland de samlade journalisterna finns J, som han nästan minns från sitt första liv. Eller som i varje fall förefaller minnas honom. Vem var han då, denne R, och vem är han nu?

Sveriges statsminister, R, vaknar på ett fältsjukhus i Afghanistan med ett irriterande hårstrå på tungan. Eller är det bara minnet av ett hårstrå, som i sin tur påminner honom om något irriterande. Hursomhelst har han ingen aning om hur han hamnade där, eller ens vem han är, faktum är att alla hans personliga minnen är borta, och flera av hans vitala organ är transplanterade. Någon har en plan för honom, han ska återvända till Sverige och genomdriva slutfasen i det postpolitiska skiftet, där idéer och samhällsvisioner är ersatta av siffror och triangulering. Därefter ska han dra sig tillbaka. Annars väntar repressalier. På presskonferensen vid återkomsten till Sverige slår allting fel. En krigsskadad statsminister som säger vad han verkligen menar blir mot förmodan omåttligt populär. Att avgå ter sig plötsligt otänkbart. Bland de samlade journalisterna finns J, som han – nästan – minns från sitt första liv. Eller som i varje fall förefaller minnas honom. Vem var han då, denne R, och vem är han nu?

Ord&Bild nr 5 2018 har den kinesiska kulturrevolutionen som tema. Gästredaktören Göran Sommardal har samlat debattinlägg, dikter, självbiografisk prosa om och från Kulturrevolutionen i Kina. Dessutom nytolkar Jila Mossaed och Lars Andersson den persiske poeten Hafez, Jonas Rasmussen introducerar den danske poeten Rasmus Nikolajsen och Marit Kapla vandrar genom Värmland i fotspåren efter Ellen Key och Selma Lagerlöf.

Göran Sommardals förord till Jag går runt och samlar in min trädgård för natten av Marie Lundquist.