Lars Andersson - Böcker

Hur förbättrar vi butikens lönsamhet? Det är en fråga som butikschefer och butiksanställda brottas med dagligen. Det självklara svaret är ju att sälja mer, men problemet är att då ökar ofta även kostnaderna. Därför har många managementmodeller gått ut på att se över och minska företagens kostnader. Den här boken väljer att fokusera på den andra - den roliga! - sidan, nämligen intäkterna. Här presenteras en framgångsrik modell som hjälper dig att öka butikens intäkter. Du får massor av tips, råd och konkreta exempel på vad du kan göra ute i butiken. Författaren visar också hur du kan lära känna dina kunder bättre, för att kunna tillmötesgå deras önskningar och behov. Då väljer de dig före konkurrenten.Boken riktar sig till butiks- och avdelningschefer och till övriga medarbetare inom detaljhandeln (såväl dagligvaru- som sällanköpshandeln), som i sin vardag på en mängd olika sätt och via olika kanaler arbetar för att förbättra butikernas lönsamhet.Om författarnaLars Andersson, Örne Kjellström och Roger Eijvergård har en gedigen bakgrund i dagligvaruhandeln, främst inom ICA (bland annat ICA-skolan). Sedan 2002 arbetar de tillsammans i företaget viZuera AB och har utvecklat viZuera-modellen, som under flera år har tillämpats och använts framgångsrikt av flera olika företag. Modellen handlar om hur man kan arbeta mer pricksäkert för att förbättra lönsamheten inom detaljhandeln.Eva Cohen är civilekonom och har mångårig erfarenhet av kommunikations- och företagsledningsfrågor, framför allt i rollen som informations- och marknadschef på företag inom tjänstesektorn. Eva följde och dokumenterade under ett års tid Örne Kjellström vid en skräddarsydd utbildningsserie för dagligvaruhandeln. Lönsammare butik - med fokus på intäkter är ett resultat av detta. Eva arbetar idag som kommunikationsstrateg och projektledare på Svensk Handel.

Göran Tunström (1937-2000) var en författare som lyckades befinna sig konstant i rörelse och bli genuint folkkär på samma gång. Tidigt i livet och tidigt faderlös gav han sig ut i världen. Grekland blev hans första fasta hem bortom hemmet, i synnerhet ön Hydra, där han knöt livslång vänskap med en kanadensisk författare som få hade hört talas om då: Leonard Cohen.

Tunström debuterade som poet 1958 med Inringning, och fick sitt första mindre genombrott fyra år senare med Maskrosbollen det närmaste man kan komma en svensk Räddaren i nöden. Han fick en stor läsekrets med den självbiografiska Prästungen (1976), där han bland annat skildrar barndomstraumat med faderns alltför tidiga död. Men det var med Juloratoriet (1983) som han blev en av Sveriges mest kända och älskade författare, en roman som öppnade dörren till hans litterära landskap, barndomsorten Sunne i Värmland, på vid gavel. Han var tillsammans med sin hustru konstnären Lena Cronqvist den svenska kulturens verkliga power couple under den här tiden.

Men vägen till Sunne hade han slagit in på redan i början av sjuttiotalet med romanen De heliga geograferna. Ett Sunne som var både en befintlig och en mytisk plats, barndomsvärld och psykisk besvärjelse, men också framstiget med sin alldeles egna, skimrande självklarhet ur resorna till Grekland, Nordafrika, Mexiko och Guatemala. Och det var redan med den här relativt bortglömda berättelsen som Göran Tunström visade att han var en romankonstens verkliga mästare. Enligt författaren Lars Anderssons mening är den boken Göran Tunströms kanske allra främsta verk.

Lars Andersson och Göran Tunström var vänner, och det är med vännens solidariska, men också genomskådande blick som Lars Andersson tecknar Tunströms liv och verk i denna biografi över en av 1900-talets främsta svenska författare. Till hjälp har han haft aldrig tidigare kända arbets- och dagböcker, som ger en unik inblick i en författares kreativa process.

"'Försök med ett liv' är ren enkel läsglädje, en bok att skynda sig hem till när vårsolen inte värmer som man har rätt att begära." Carsten Palmær, Aftonbladet    

"Han skriver en så förförisk prosa, full av exakta iakttagelser och målande bilder, som när något rinner bort som färgklumpar i sommardoftande terpentin" Ingrid Elam, Expressen  

"Som skribent är han på smittande gott humör, livlig, pratsam, formuleringsglad. /... /  Flödande, men aldrig tråkigt. Generöst och tillåtande."  Maria Schottenius, Dagens Nyheter  

"Genom åren har det skrivits mycket om författarskapet, men inget som kan mäta sig med denna levnadsteckning /.../ Nu bär Lars Andersson bort Tunström på ett inkännande, vackert och värdigt sätt." Johan Werkmäster, Göteborgs-Posten

"Ett storverk i dubbel bemärkelse" SvD 

"Biografen är inte litteraturvetare utan en av de främsta romanförfattarna i sin generation. Det märks. Han redovisar inte bara, han berättar. Hans stil tröttar ingen" Dagens ETC

"Lars Andersson har skrivit en storslagen, men också annorlunda, biografi över en av våra största diktare /.../ han lyckas gå tätt intill Göran Tunström när han skildrar det där svårfångade som finns i skapandet. I ett författarliv." Skånska Dagbladet 

"En litterär livsresa med extra allt!" Femina 

"Lars Andersson lyfter förtjänstfullt fram Tunströms verks komplexitet." BTJ 

Han har flyttat in i farbror Hasses hus (för andra gången) i februari 2020; i juni ser det plötsligt ut som om han har flyttat in i farbror Hasse. Tänker han, och skriver det till Nu, men raderar det från skärmen givetvis.  

En fullkomligt obekant människa vid namn Nu Bergdahl har hört av sig med frågor kring ett uppsatsarbete. Dags då kanske att klara ut vissa saker. Men trasslet snarast tilltar när Sten Wadh, som är kulturarvsforskare med genusinriktning och halsstarrig samtidsskeptiker, ska veva in sina tankegångar och anfäktelser i coronans år. Hur hamnade han i kyrkofullmäktige på ett mandat för Sverigedemokraterna? Kan han få Nu att förstå det som hägrar i hans kommande projekt kring fiskekatalogen Napp och Nytt? Tvärs över staketet skymtar dessutom Bat Seba.  

Lars Andersson räknas alltsedan 1970-talet som en av sin författargenerations främsta prosaister. Bland hans romaner finns Snöljus, Bikungskupan, Vattenorgeln, det tvådelade Värmlandseposet Ljus från ingenstans / De levandes land och de hittills två kriminalromanerna om Leonard Ringer.    

Vem är detta hittebarn, denna unge man i 900-talets Kiev? En kungason från norr? Ett skinhead i vikingatidens nyss kristnade Ryssland? Två drottningar möts i palatset. Minnen byter innehåll. Alla avlyssnar alla. Ingen hör med full säkerhet sitt eget hjärta.

Snickaren Dag Ingvarsson kom till staden där han vuxit upp. Det är nog början.” Han kommer för att bygga ett rum. Men i ett annat rum ser han första gången Gazzaleh.

Det är ändå knappast början. Det finns ju alltid en förhistoria – som den om Kanonstadens grundande i folhemmets dunkla urtid, eller den om Måd som en gång i högstadieåren i slutet av 60-talet bodde i det där rummet – och hans berättelse rör sig ut och in genom personerna och minnena. Den liknar det skåp med rörliga delar och figurer som han har ägnat sitt vuxna liv åt att konstruera.

Numera tillverkas det av ett bykooperativ i södra Indien, och han är på väg dit när det förflutna kastar honom ur kurs. Ett barn har rövats bort, det är Gazzalehs barn.

Han innesluts i minnena av staden, vid namn Karlskoga, där allt fortsätter att börja och där allt tycks återvända.

De var tre pojkar som hängde ihop där som folksagans tre bröder. Henning tog värvning i Arbetarklassen, blev därefter konstnär. Benny begav sig till Israel för att söka det heliga Sammanhanget. Och tiden slöt dem inne i sitt berg, där också Dag nu sitter.

Jag har bestämt mig för att försöka minnas vem jag är. Och jag finner att jag då måste tala om Henning. Och om Benny. Och om Måd.

Efter att som eldare ha medföljt S/S Fernmoor från Rio de Janeiro över Atlanten, Arabiska havet, Indiska oceanen och Sydkinesiska sjön ända till Vladivostok rymmer på återvägen Martin Tomasson i Bombays hamn. Det är på våren 1924 och han ska just fylla tjugo år. Hans drömmar har börjat röra sig i riktning av det stora Inlandet. Och det är någon han till varje pris vill träffa igen – en skymtad färdkamrat, en anad syster. Han finner henne och så anträder de vägen mot Gondwana.         Lars Anderssons berättelse är en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet

​Snöljus ​påbörjades, tror jag, på ett tåg mellan Linköping och Stockholm vårvintern 1978. Sommaren innan hade jag bott i Jokkmokk och sett de platser som skulle bli romanens rum. Därefter har jag aldrig varit i Lappland. Men boken påbörjades givetvis på många andra ställen. Den började i immunologilabbet på Biomedicinska Centrum i Uppsala, en vår när jag läste estetik, och trodde mig dödssjuk. Den började på en träbro i Hågadalen en vinterdag när ån hade frusit , men inte helt frusit, och jag stod där på ett par skidor. Den började när jag läste att det finns ett långt förlorat avsnitt i Codex Regis i skarven mellan Sången om Sigfrida och Brottsstycke ur det Gamla Sigurdskvädet, allt däremellan var tillskarvat i efterhand. Jag skrev i tidningar på den tiden och romanen skrevs på manusblad som gav två karbonkopior. Mitt virus visade sig i något annorlunda variant dessvärre finnas. Inget av det råder jag över. Läsarens läsning är läsaren sak. Helga skulle jag vilja skriva om igen. Hon var den första romangestalt jag var jämnårig med. /Lars Andersson, 1998

Boken berättar om en resa i södra Indien med den älskade - en vinterresa, men i grönska och skuggspel från de klassiska indiska diktverken. Och så bryter en annan berättelse in: om barndom, ett skidspår, mormors och morfars hus - ett skogsbryn och en bäck utan vatten vid sommarstugan. Långsamt framkallas bilden av en far, två fäder.     Två liv speglar sig intensivt i varann i Lars Anderssons berättelse. Tiden den skildrar är kort. Det är det ögonblick när världen rusar till dubbel storlek.

Här berättas om en sommar, och den som berättar är en man som saknar förmågan att gå vilse i skogen. Det är tidigt 1990-tal, Bosnienkriget rasar, han arbetar vid Räddningsverket i en svensk landsortsstad. Han gästar sin systers bröllop, det är i den trakt där han tillbringade sin barndoms somrar. Men efter bröllopet påträffas den kvinnliga prästen som förrättat vigseln mördad på sjöstranden, knivhuggen och insnärjd i ett fisknät.      Det bästa denne man vet är att lägga sig och somna under bar himmel, i skogen eller i en drivande roddbåt på sjön. Han verkar vilja sjunka bort från sin tillvaro just nu, sina familjeförhållanden, sin befattning som statlig katastroftjänsteman. Men mordet väcker en annan vittring och han blir ett slags privatspanare. Detta är i de internetbaserade dataspelens tidigaste barndom: han ger sig ut i ett för honom okänt landskap för att locka fram mördaren ur dunklet. Och iscensätter därmed en alldeles egen katastrof.

Artemis är en roman som söker sig fram i en säregen tidskänsla, längs mytologiska spår och irrvägar, för att få sin huvudperson att möta sin egen blick. Den publicerades första gången 1995.

"Han hade patos, ett stort och otympligt patos som han inte visste vad han skulle göra med. Det var inte milt och kristligt som faderns. Det var krävande. Det var plebejiskt. Någonting i honom krävde handling, oavbrutet."

Om värmlänningen, prästsonen, medicinaren Emil Thorelius handlar Lars Anderssons roman — en berättelse från 1800-talet och det moderna Sveriges brytningstid.

Lars Andersson debuterade med romanen Brandlyra 1974 men fick genombrottet med Snöljus 1979. Bikungskupan publicerades första gången 1982 och är första delen i serien Vattnets bok.

Ett hus, avsides, i västsvensk landsbygd. Där bor ett ungt par och deras tvååriga dotter. En vän till dem kommer på besök. Det är tidigt i advent, i ett tidigt 1980-tal. Han stannar en vecka. Han är slagen ur balans, han kommer med en svartsyn som tvingar dem att själva formulera vad de tror på.      Det är ramen, nästan orörlig, halva berättelsen igenom. Samtal, minnen, vardagshändelser.      Vandrar vi mot de nya slavsamhällena på datateknikens och bioteknikens krön? Kan grunden för människovärdet faktiskt gå sönder, oreparabelt? Det är besökarens, Ödmans, frågor, uppjagat yviga men svåra att avfärda.      Gunnar är arkeolog, arbetar på ett museum. Savrein är sjuksköterska. Deras möte en gång när de bägge sommarjobbade på ett sjukhus ligger som en återvändande melodislinga under berättelsens nutid.      I bokens andra hälft har synfältet delat sig. Ödman befinner sig i Jerusalem, uppfylld av nya möten. Savrein får resa på hastigt sjukbesök till en viktig person från barndomen. Gunnar är kvar i huset med dottern, försöker åter sortera tankar och minnen.      Löv till läkedom är en tankeroman om det mänskligas slut, och en roman om livskänslans finfördelade balanser.

1890-tal. Den sjuklige, snart medelålders Johan Rydström, som har försökt sig på en livsbana som kompositör ute i Europa, återkommer till hemlandet och hyser in sig på en kuranstalt i västra Värmland. Han vill också söka upp en lokal spelman som sägs vara invigd i dunkla traditioner. Senromantikern Rydström brottas med en alltomfattande musikalisk vision som knyter ihop människa och natur - i sitt sökande efter folkmusikens källa hamnade han några år tidigare vid en annan, än mera avsides hälsokälla, hos en koloni av backstusittare i Fasaskogarna i Kilsbergen. Där förflöt en lång, regnig höst. Där hörde han talas om spelmannen. Och där fanns Sara Lisa.

Johan Rydströms öden och fantasier, hans förstumning och slutliga kärlekssaga, utgör det större mittstycket i denna roman, uppbyggd som ett ”förvandlingsaltare” med dörrar innanför dörrar. Han flankeras av andra gestalter ur nordiskt 1890-tal och sekelskifte: Bruno Liljefors och hans elev skridskovärldsmästaren Gustaf Fjæstad; Gustaf Fröding och hans syster Cecilia som uppsöker Nietzsches syster i Weimar; till slut också en ung anarkist och konstnär som har strandsatts i Barcelona genom första världskrigets utbrott. I storindustrins nya samhälle trevar konsten, spöklikt, eller också klarsynt, i långa jugendslingor efter mänsklig hemortsrätt.

Vattenorgeln (1993) bildar tillsammans med Bikungskupan (1982) och Vägen till Gondwana (2004) trilogin Vattnets bok.

En sensommarnatt år 1357 står kung Magnus Eriksson på en sten ute i Klarälvens nordliga lopp och försöker be. Under några dygn har han ensam ridit uppåt älvdalen, genom en trakt av "skog och skuggstup och brant skrånande berg". Romanen berättar om Magnus Erikssons möte med skogskarlen Tormod Göpa, också han en kung, över vidsträckta vildmarker, folktomma sedan fläckdöden gått fram.

Pestkungens legend är ett medeltida och samtida drama, återgett av Lars Andersson med stor litterär auktoritet. Magnus Eriksson och Tormod Göpas öden inskärps i berättelsen med insikt och poesi. Det är en roman om människan som snärjs i en ond tid, oavsett årtalet som stämplas över den.Pestkungens legend publicerades första gången 1988.

Genom denna bok får du insikt i hur du och arbetslaget kan möta och bemöta både enskilda barn och barngrupper, och hur ni kan göra för att ge stöd och stimulans som är utvecklande för barnen. Boken är en källa att ösa ur och ett redskap för fördjupning när det gäller det egna fritidshemmets pedagogiska inriktning, metoder och resultat.

Hemligheter och drivkrafter, sorg och glädje. Översättare, författarkollegor, lärda och vanliga läsare ställer de stora frågorna – om konsten, idealen och livet – utifrån Ulf Peter Hallbergs författarskap. Boken innehåller även gott om citat ur ett tiotal av hans verk. Resultatet,  Ensamhetens strategier, är en samling texter och bilder om livets skapande dimensioner och minnets räddande kraft. 

Projektet tar sin början i ett översättarmöte i Bergslagen, närmare bestämt med en av deltagarnas plötsliga bortgång, Hallbergs vän Erland Anderson. Boken utvecklas till en resa i minnet, både i livet och i konsten; själva skrivandet blir en protest mot döden: »räddning«. Äldre och nyare texter och intervjuer om Hallberg och hans konstnärliga praxis som fiktionsförfattare och översättare av Walter Benjamin och de stora dramatikerna fyller ut bilden och gör den allmängiltig. Med finns också relevanta texter om helt andra ämnen. Verket kröns med några symboliska gestaltningar i dialogform av bokens tema, framimproviserade av Hallberg i samarbete med medarbetare, framför allt William Crona.

Medredaktör har varit översättaren och essäisten John Swedenmark. Bland de medverkande kan nämnas litteraturforskarna Peter Luthersson, Michel Ekman, Sylvain Briens och Karin Monié; författarna Reinhard Jirgl, Per Wästberg, Lars Andersson, Claudio Magris och Carl-Henning Wijkmark, samt fotografen J.H. Engström. För intervjuerna står Per Engström, Nicola Baroni och Marta Herzbruch.

Ungefär 100 olika brännvinskryddningar, kryddblandningar och andra recept på drycker med angenäm styrka och smak serverar Lars Andersson och Jan Olsheden i denna bok.

På temat Vad kan man äta till detta brännvin ger författarna ett 30-tal matrecept, varav flera ovanliga och många lättlagade.De mycket vackra växtbilderna är tagna av den kände fotografen Sune Jonsson.

Matbilderna är tagna av Gerry Johansson, också han en av den svenska fotografins främsta.

Snaps är en klassiker på våra svenska högtider. Att krydda egen snaps är mycket roligare än att köpa färdig. Genom att samla och utvinna smaker ur örter, växter, bär & frukt kan du skapa magiska blandningar. Både nyskapande men också välbeprövade klassiker. I boken hittar du massvis med tips och recept men även berättelser och anekdoter som gör brännvinskryddandet än roligare.

Vacker och rolig bok att ge bort!

Han har flyttat in i farbror Hasses hus (för andra gången) i februari 2020; i juni ser det plötsligt ut som om han har flyttat in i farbror Hasse. Tänker han, och skriver det till Nu, men raderar det från skärmen givetvis.  

En fullkomligt obekant människa vid namn Nu Bergdahl har hört av sig med frågor kring ett uppsatsarbete. Dags då kanske att klara ut vissa saker. Men trasslet snarast tilltar när Sten Wadh, som är kulturarvsforskare med genusinriktning och halsstarrig samtidsskeptiker, ska veva in sina tankegångar och anfäktelser i coronans år. Hur hamnade han i kyrkofullmäktige på ett mandat för Sverigedemokraterna? Kan han få Nu att förstå det som hägrar i hans kommande projekt kring fiskekatalogen Napp och Nytt? Tvärs över staketet skymtar dessutom Bat Seba.  

Lars Andersson räknas alltsedan 1970-talet som en av sin författargenerations främsta prosaister. Bland hans romaner finns Snöljus, Bikungskupan, Vattenorgeln, det tvådelade Värmlandseposet Ljus från ingenstans / De levandes land och de hittills två kriminalromanerna om Leonard Ringer.