I det andra bandet av Sexualitetens historia behandlar Foucault den grekiska senantiken. De källor han främst bygger på är Xenofon, Platon och Aristoteles och frågeställningarna gäller hur den grekiska filosofin betraktade sexuallivet som område för uppskattning och etiska ställningstaganden. Foucault klargör hur begreppet sexualitet, så som vi använder det, är ett sentida påfund, myntat först i början av 1800-talet, och han hävdar att det är svårt att finna ett likartat begrepp hos grekerna. Grekerna använde dock ett begrepp, afrodisia, om något man grovt skulle kunna säga omfattar »njutning i kärlek», och detta afrodisia blir en nyckelterm i Foucaults undersökning. Foucaults diskussion kring afrodisia blott-lägger hur begreppet konstitueras som en domän för moralisk omsorg. Genom själva begreppet afrodisia anser Foucault att man kan närma sig en förståelse av det som i det sexuella beteendet erkändes som »etisk substans».
