Den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirce (1839–1914) är så gott som okänd i vårt land, men internationellt bekant som upphovsman till den amerikanska pragmatismen, en filosofi syftande till att befria vetenskapen ur dess positivistiska återvändsgränd till förmån för en konsekvensetisk, ansvarsbetonad linje. Peirce gjorde epokgörande insatser i relationslogik, matematik och semiotik, men skänkte med sin vida lärdom och sitt oförskräckta problemsinne viktiga impulser också åt discipliner som estetik, idéhistoria, kosmologi och teologi.
Under större delen av sitt verksamma liv var han utstött ur det akademiska livet; det var mest bara den berömde psykologen William James och några till som troget stödde honom. Ingen sammanfattande redovisning av sitt tänkande lyckades han få tryckt, däremot en mängd uppsatser i skilda tidskrifter. Först i vår tid börjar Peirce få den uppskattning han förtjänar.
I den här boken presenteras några centrala uppsatser av denne udda tänkare, som var så före sin tid. Boken är försedd med orienterande inledning och med förklarande anmärkningar.
