Hannah Arendt är en av nittonhundratalets mest framträdande politiska filosofer. Hennes tankar om ondska och totalitarism och om hur människan i grunden är en politisk varelse har nått breda läsekretsar i årtionden. Idag är hon mer aktuell än någonsin. Cecilia Sjöholms bok fyller en lucka i den stora forskning som finns kring Arendt. Vilken roll spelar konsten i hennes tänkande? Arendts dagböcker och anteckningar vittnar om en estetik som aldrig fullbordades. Sjöholm spårar dessa tankar, och visar att Arendts politiska idéer ofta är sammantvinnade med frågor om estetik och konst. Boken belyser bland annat Arendts syn på konstverket som en oförytterlig del av det offentliga rummet, hur frihet och mångfald hör samman, liksom politiskt och estetiskt omdöme, samt vilka effekter varufieringen av konsten kan få. Litteratur, film och visuell konst, men också musik, får oss att se en värld, och bidrar till att skapa den verklighet vi delar med andra. Boken diskuterar också Arendts sätt att förhålla sig till specifika konstverk, som Rembrandts porträtt, Sofokles "Oidipus i Kolonos" och Charlie Chaplins filmer. Cecilia Sjöholm är professor i estetik vid Södertörns högskola.
