Under sin politiska karriär gav Adolf Hitler över hundra intervjuer till utländska journalister. För dem framstod den tyske diktatorn som ett fascinerande och svåråtkomligt bevakningsobjekt. I denna bok ger Lutz Hachmeister en samlad och insiktsfull skildring av dessa möten.
Den första längre intervjun med Hitler i amerikansk press genomfördes 1923, redan före ölkällarkuppen, av den inflytelserike tysk-amerikanske publicisten George Sylvester Viereck. Senare, efter åren i fängelse och i politikens bakvatten, blev Hitler i samband med nazisternas valframgångar 1930 ett av världens mest eftertraktade intervjuobjekt. Med hjälp av sin medarbetare Ernst ”Putzi” Hanfstaengl byggde han planmässigt upp relationer till den utländska pressen. För många journalister blev en intervju med Hitler den ultimata trofén och ett avgörande steg i karriären. Få förstod vart utvecklingen var på väg; många lät sig imponeras av hur Hitler iscensatte sig själv.
Med stöd av originalkällor och omfattande arkivmaterial analyserar Hachmeister intervjuerna i ljuset av Hitlers mediestrategi och den framväxande nazistiska propagandan. Resultatet är ett nytt perspektiv på ett styre som redan från början förstod mediernas makt och målmedvetet arbetade för att påverka omvärldens uppfattning om Tyskland och den nationalsocialistiska regimen. Samtidigt belyser boken den ständigt aktuella relationen mellan medier och makthavare – en dynamik som fortfarande präglar mötet mellan journalister och auktoritära ledare.
LUTZ HACHMEISTER (1959–2024) var en tysk mediehistoriker, prisbelönt filmskapare och journalist.
