Berätta för mig om någon som ger sig av från något! Någon som kommer undan!

Vad måste man offra för att få vara med i en gemenskap?

I den mörka cell där Sharzad – den uråldriga sagoberätterskan – sitter inspärrad medan kaos härskar runtomkring, har plötsligt en ung kvinna dykt upp. Det är hon som ber Sharzad att berätta. Och en berättelse växer fram, grundad i ett retsamt men också tröstande ordutbyte mellan henne själv och Sharzad. Den handlar om unga Fenet, som flyr från sin brutala ”initiering” i den slutna staden Erimrod och så småningom, för kärleks (eller överlevnads) skull hamnar som rikemanshustru i juvelstaden Vánhc. Där finns praktfulla palats, blomstrande trädgårdar, fredligt styre; men också märkliga idéer om sjukdom och fruktsamhet, och därtill – i Neder­stadens skumma gränder – misär, onda trollkonster och allmän förtappelse. När Fenet hamnar i onåd, får hon det inte lätt.

De som ger sig av är en vindlande text, en saga om en saga som leker med den fantastiska berättelsens ­schabloner, utan att därför förlora fingertopps­känslan för myt och magi. Men främst är det en intelligent och mångbottnad berättelse om själva berättandet, i en våldsam och ödestyngd tid där man inte vet hur något ska sluta.

Berätta för mig om någon som ger sig av från något! Någon som kommer undan!

Vad måste man offra för att få vara med i en gemenskap?

I den mörka cell där Sharzad – den uråldriga sagoberätterskan – sitter inspärrad medan kaos härskar runtomkring, har plötsligt en ung kvinna dykt upp. Det är hon som ber Sharzad att berätta. Och en berättelse växer fram, grundad i ett retsamt men också tröstande ordutbyte mellan henne själv och Sharzad. Den handlar om unga Fenet, som flyr från sin brutala ”initiering” i den slutna staden Erimrod och så småningom, för kärleks (eller överlevnads) skull hamnar som rikemanshustru i juvelstaden Vánhc. Där finns praktfulla palats, blomstrande trädgårdar, fredligt styre; men också märkliga idéer om sjukdom och fruktsamhet, och därtill – i Neder­stadens skumma gränder – misär, onda trollkonster och allmän förtappelse. När Fenet hamnar i onåd, får hon det inte lätt.

De som ger sig av är en vindlande text, en saga om en saga som leker med den fantastiska berättelsens ­schabloner, utan att därför förlora fingertopps­känslan för myt och magi. Men främst är det en intelligent och mångbottnad berättelse om själva berättandet, i en våldsam och ödestyngd tid där man inte vet hur något ska sluta.

Berätta för mig om någon som ger sig av från något! Någon som kommer undan!

Vad måste man offra för att få vara med i en gemenskap?

I den mörka cell där Sharzad – den uråldriga sagoberätterskan – sitter inspärrad medan kaos härskar runtomkring, har plötsligt en ung kvinna dykt upp. Det är hon som ber Sharzad att berätta. Och en berättelse växer fram, grundad i ett retsamt men också tröstande ordutbyte mellan henne själv och Sharzad. Den handlar om unga Fenet, som flyr från sin brutala ”initiering” i den slutna staden Erimrod och så småningom, för kärleks (eller överlevnads) skull hamnar som rikemanshustru i juvelstaden Vánhc. Där finns praktfulla palats, blomstrande trädgårdar, fredligt styre; men också märkliga idéer om sjukdom och fruktsamhet, och därtill – i Neder­stadens skumma gränder – misär, onda trollkonster och allmän förtappelse. När Fenet hamnar i onåd, får hon det inte lätt.

De som ger sig av är en vindlande text, en saga om en saga som leker med den fantastiska berättelsens ­schabloner, utan att därför förlora fingertopps­känslan för myt och magi. Men främst är det en intelligent och mångbottnad berättelse om själva berättandet, i en våldsam och ödestyngd tid där man inte vet hur något ska sluta.