I över tjugo år har begrepp som mjukisman och velourpappa använts för att beskriva män som på 1970-talet tog avstånd från det som kallades "den traditionella mansrollen" och istället försökte skapa nya, alternativa mansideal. Mjukismannen och velourpappan har alltsedan dess använts som avskräckande exempel på hur män inte bör vara. De ansågs ha gått över gränsen för den accepterade maskuliniteten och därmed ha blivit för mjuka och veka. Men fanns de på riktigt och vilka idéer om män och maskulinitet hade de? I Befria mannen! studeras den svenska mansrörelsen under 1970-talet med utgångspunkt i begrepp som mjukismän och velourpappor. Vilken var mansrörelsens ideologiska hållning och vilken utveckling genomgick rörelsen? Den svenska mansrörelsen nådde aldrig någon omfattande storlek, ändå lever epiteten mjukisman och velourpappa än idag kvar i folks medvetande. De långvariga och stundtals starka reaktionerna på dessa mäns avståndstagande från hegemoniska normer om män och maskulinitet tyder på att det är kontroversiellt att utmana rådande genusordningar. Helena Hill är idéhistoriker vid institutionen för historiska studier vid Umeå universitet. Befria mannen! är hennes doktorsavhandling.

I över tjugo år har begrepp som mjukisman och velourpappa använts för att beskriva män som på 1970-talet tog avstånd från det som kallades "den traditionella mansrollen" och istället försökte skapa nya, alternativa mansideal. Mjukismannen och velourpappan har alltsedan dess använts som avskräckande exempel på hur män inte bör vara. De ansågs ha gått över gränsen för den accepterade maskuliniteten och därmed ha blivit för mjuka och veka. Men fanns de på riktigt och vilka idéer om män och maskulinitet hade de? I Befria mannen! studeras den svenska mansrörelsen under 1970-talet med utgångspunkt i begrepp som mjukismän och velourpappor. Vilken var mansrörelsens ideologiska hållning och vilken utveckling genomgick rörelsen? Den svenska mansrörelsen nådde aldrig någon omfattande storlek, ändå lever epiteten mjukisman och velourpappa än idag kvar i folks medvetande. De långvariga och stundtals starka reaktionerna på dessa mäns avståndstagande från hegemoniska normer om män och maskulinitet tyder på att det är kontroversiellt att utmana rådande genusordningar. Helena Hill är idéhistoriker vid institutionen för historiska studier vid Umeå universitet. Befria mannen! är hennes doktorsavhandling.

I över tjugo år har begrepp som mjukisman och velourpappa använts för att beskriva män som på 1970-talet tog avstånd från det som kallades "den traditionella mansrollen" och istället försökte skapa nya, alternativa mansideal. Mjukismannen och velourpappan har alltsedan dess använts som avskräckande exempel på hur män inte bör vara. De ansågs ha gått över gränsen för den accepterade maskuliniteten och därmed ha blivit för mjuka och veka. Men fanns de på riktigt och vilka idéer om män och maskulinitet hade de? I Befria mannen! studeras den svenska mansrörelsen under 1970-talet med utgångspunkt i begrepp som mjukismän och velourpappor. Vilken var mansrörelsens ideologiska hållning och vilken utveckling genomgick rörelsen? Den svenska mansrörelsen nådde aldrig någon omfattande storlek, ändå lever epiteten mjukisman och velourpappa än idag kvar i folks medvetande. De långvariga och stundtals starka reaktionerna på dessa mäns avståndstagande från hegemoniska normer om män och maskulinitet tyder på att det är kontroversiellt att utmana rådande genusordningar. Helena Hill är idéhistoriker vid institutionen för historiska studier vid Umeå universitet. Befria mannen! är hennes doktorsavhandling.