Tonsättaren och musikkritikern Bo Linde (19371970) var verksam när svenskt musikliv präglades av motsättningar mellan företrädare för modernismen och traditionalisterna, dit han själv räknade sig. Lindes musik kännetecknas av melodisk lätthet, lyrisk elegans och musikanteri. Hans år 1958 uruppförda violinkonsert blev en stor framgång och betraktas som ett portalverk i den svenska moderna musikhistorien. Linde blev bara 37 år. Efter hans död spreds uppfattningen att han avsiktligt trängts ut ur de etablerade musiksammanhangen av modernismens företrädare. Bo Linde skulle ha varit en musikens martyr i striden mellan modernism och traditionalism. Men var det verkligen så? Vad tänkte Linde själv? Här tecknas ett porträtt av Bo Linde och hans musik mot en bakgrund av 1950- och 60-talens svenska musikliv. Boken resonerar balanserat kring Bo Lindes betydelse. Den tonar ner motsättningar, framhåller en musikalisk vidsynhet. Och antyder att han kanske i både hållning och skapande var modernare än han trodde själv. Bodil Juggas i arbetarbladet.se Till berättelsen fogar Persson ingående beskrivningar av Lindes verk. Noga utbroderade riktar de sig kanske främst till verkligt specialintresserade, samtidigt väcks en lust att lyssna, inte minst till inspelningarna med Gävle Symfoniorkester. Camilla Dal i gd.se (Gefle Dagblad) Göran Persson skriver engagerande och inkännande, som alltid. Att han inte drar sig för personliga reflektioner och minnen är enbart positivt och får oss att komma ett kliv närmare tonsättaren. Tomas Roth, Opus
