Hur förmedlas vidsynthet? Medmänsklighet, civilkurage? I sin bok utvecklar författaren idén om en vidare betydelse av människans språk. Med utgångspunkt i Ludwig Wittgensteins senfilosofi visar hon hur språk omfattar allt som kan bli till och utövas mellan människor. Den utövande relationen är den viktigaste aspekten av vårt språk.
Genom att ställa frågan vad som blir handlingspåbjudande i ett enskilt fall utmanar författaren vår tids abstrakta språk- och kunskapsbegrepp. Med konkreta exempel undersöker hon vad som binder samman handlingen med gesten, ord med tillvarons verkligheter kort sagt, vad som blir språk i oss.
Boken kan också läsas som en introduktion till Wittgensteins senfilosofi med uppfordrande konsekvenser, bland annat för vår syn på lärande.
Maria Hammarén är docent i Yrkeskunnande och teknologi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.
