Santérus Förlag – förlag

I denna bok har författaren samlat 14 depescher samt några andra skrivelser och promemorior från sin UD-tid som behandlar Ryssland och vilka han bedömer fortfarande har allmänt intresse. Rapporterna har tidigare varit hemligstämplade men har nu sekretessgranskats av UD. Därmed har hemligstämpeln kunnat lyftas med undantag för några personhänvisningar och enskilda omdömen i texten. Dessa smärre revideringar ändrar inte på något väsentligt sätt beskrivningarna och analyserna i dessa rapporter om Rysslands utveckling och dess inrikes- och utrikespolitik samt om våra bilaterala relationer under åren 1994-2004.Depescherna skrevs som regel i anslutning till viktigare händelser i Ryssland eller i Sveriges bilaterala relationer. Exempel på det förra är utbrottet av kriget i Tjetjenien i slutet av 1994, situationen i Ryssland efter Jeltsins återval som president sommaren 1996, förhandlingarna mellan Ryssland och NATO om ett bilateralt principavtal 1997, de kontroversiella relationerna mellan Ryssland och de baltiska staterna, den ekonomiska krisen i augusti 1998, då Ryssland nästan gjorde statsbankrutt, konflikten om Kosovo 1999, Putins makttillträde år 2000, Rysslands relationer med EU.En markant händelse i de svensk-ryska relationerna, som återspeglas i rapporteringen, är det svenska medlemskapet i EU 1995 och det svenska ordförandeskapet i EU 2001.I slutet av boken återfinns en bakgrundsanalys från 2008 av kriget mellan Georgien och Ryssland och en annan om Ukrainakrisen 2014. Avslutningsvis försöker författaren bedöma det aktuella läget i Ryssland i tre kapitel.

Ambassadör Sven Hirdman är en av Sveriges mest erfarna diplomater. Bland mycket annat var han Sveriges ambassadör i Moskva under dryga tio år 1994-2004.

Utges i samarbete med Hans Blix institutet vid Stockholms universitet.

Varken antikens eller 1700-talets ledande politiska tänkare ansåg att val är en särskilt demokratisk metod för att utse politiska ledare. För personer som Aristoteles, Rousseau och Montesquieu var i stället lottning den demokratiska urvalsmetoden framför andra. Det visar Bernard Manin i denna fascinerande genomgång av de demokratiska styrelseskickens historia. När de representativa styrelseskicken infördes i slutet av 1700-talet skedde det i avsikt att begränsa det folkliga inflytandet. Den stora skillnaden mellan direktdemokrati och representativ demokrati går mellan system som bygger på lottning och sådana som tillämpar val, hävdar Manin. I en avslutande teoretisk analys av valets mekanismer visar han också att valet till sin natur är elitistiskt: det leder oundvikligen till att personer som är överlägsna väljarna blir utsedda till representanter och makthavare. Denna banbrytande  och djupt originella bok kommer att ge många läsare en aha-upplevelse.

Bernard Manin är professor em. i statsvetenskap vid New York University och har varit forskningschef vid Centre National de la Recherche Scientifique i Paris.

Här berättas om personligheter som läsaren kanske redan känner från Bibeln: Herodes den Store, Herodes Antípas, Pontius Pilatus, kung Agrippa, romerske prokuratorn Felix och flera andra. Du får läsa om religiösa och politiska rörelser, om fariséer, sadducéer och essener, om Jerusalem och dess tempel, om Palestinas geografi och natur, och mycket annat. Verkets författare är juden Josephus. Han föddes år 37 e. Kr., ett år efter att Pontius Pilatus kallats hem från Judéen, och samma år som Caligula utropades till kejsare i Rom.

Antibiotika har under de senaste 100 åren räddat livet på hundratals miljoner människor och tillhör tillsammans med vacciner några av medicinens största landvinningar. En stor del av den välfärd vi har idag bygger på antibiotika. Människor (i alla fall i västvärlden) behöver inte dö eller vara långvarigt sjuka av simpla infektioner och kan också med hjälp av antibiotika genomgå avancerad sjukvård som cancerbehandlingar och transplantationer.

Tyvärr är vi mycket nära den post-antibiotiska era där antibiotikaresistens snabbt sprids mellan bakterier och nya alternativ till antibiotika plågsamt sakta utvecklas. Den kan sägas vara en tyst pandemi där vi sakta men säkert tappar de möjligheter vi haft att bekämpa farliga bakterier.

I denna bok berättar författaren om varifrån antibiotika kommer och varför den behövs; hur antibiotika fungerar och hur den påverkar bakterierna. Han berättar hur bakterier blir resistenta mot antibiotika och om nya (och gamla) metoder vi kan använda för att bekämpa farliga bakterier. Slutligen ger han sig in på den dysfunktionella antibiotikamarknaden och möjliga lösningar.

Jörgen Johansson är professor i molekylär mikrobiologi vid Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet.

Bok III skildrar förvirringen efter mordet på Caesar och går fram till Decimus Brutus nederlag ett och ett halvt år senare. Bok IV behandlar tiden från 43 f.Kr., då Octavianus, Antonius och Lepidus ingår ett förbund (det andra triumviratet), fram till slaget vid Philippi 42 f.Kr., då Caesars mördare Brutus och Cassius besegras. Bok V leder fram till Pompejus Magnus son Sextus Pompejus död 35 f.Kr. Under de återstående åren fram till Octavianus (kejsar Augustus) trontillträde 27 f.Kr. upplöstes det andra triumviratet, oenigheten mellan Octavianus och Antonius växte, och Octavianus besegrade till slut Antonius och dennes bundsförvant drottning Cleopatra i slaget vid Actium 31 f.Kr. Skälet till att Appianus avslutar Romerska inbördeskrig vid år 35 anses vara att han skildrade följande händelser i sitt verk om Egypten, vilket tyvärr ej bevarats till våra dagar.

Översättaren Ingemar Lagerström är före detta gymnasielärare i moderna språk och en av våra främsta kännare och översättare av antikens litteratur. Hans översättningar, både från latin och forngrekiska, har kritiker förärat omdömen som mästerligt , praktfullt arbete , lysande och njutbar svenska .

Den 1 januari 2015 trädde Patientlagen (PL) (2014:821) i kraft. Det är alltså först nu som regler som riktar sig till patientkollektivet har skapats. Författaren undersöker PL:s reglers konstruktion och funktion med utgångspunkt från frågeställningarna om möjligheten att bli patient, dvs få patientstatus och vilka möjligheter som står till buds när man har erhållit patientstatus. Innehållet i kraven på "god vård", "vård på lika villkor" och "fördelning efter behovsangelägenhetsgrad" analyseras med hjälp av verktygen "rättssäkerhet" och "rättvisa". Även spörsmål som val mellan olika behandlingsalternativ, möjligheterna till "second opinion" och patientsäkerhet berörs.

Den tredje upplagan är uppdaterad med anledning av den nya hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och landstingens övergång i regioner.

Boken är lämplig som lärobok på kurser i förvaltningsrätt, socialrätt och medicinsk rätt på både juristutbildningar och socionomutbildningar och på läkar- och sjuksköterskeutbildningar.

I boken diskuteras, med Förklaringens ingress (preambel) som utgångspunkt, rättigheternas filosofiska grundvalar, deras spridning och deras förverkligande. Tanken är att inspirera till reflexion och diskussion. Bokens titel vill på­­minna om att rättigheterna alltid måste gå i tandem med skyldigheterna. Den som har en rättighet har samtidigt en skyldighet att själv respektera andras rättigheter och verka för deras förverkligande.

I år har Väst- och Östtyskland varit återförenade i 30 år. Med utgångspunkt i språkbruket i det delade Tyskland skildrar författaren en del av den tysk-tyska historien under kalla kriget. Det handlar om med vilka metoder DDR marknadsförde socialismen och freden i väst i syfte att framstå som det bättre Tyskland. Men det är också en bok om Sveriges historia, om en neutral stat som efter att ha navigerat mellan nazism och bolsjevism under andra världskriget ställdes inför nya allianser och lojaliteter efter kriget. Hur framställde Sverige Väst- och Östtyskland i olika informationskanaler? Hur rapporterade svenska medier om det östtyska idrottsundret? Hur såg kontakterna mellan det östtyska och det svenska kommunistpartiet ut? Gemensamt är att språket fungerar som nyckel till att förstå och tolka de historiska och politiska händelser som skildras i boken. Språket återger inte bara vad som sker utan det påverkar också hur vi uppfattar skeendet.

Charlotta Seiler Brylla är professor i tyska vid Stockholms universitet.

Goterna, de viktigaste folken i sammanhanget, hade kommit från floden Weichsels mynning och slagit sig ned i södra Ryssland, där de delades upp i ostrogoter (östgoter) och visigoter (västgoter). De senare gick på 370-talet över Donau, samt intog staden Rom år 410, för att därefter slå sig ned i Gallien (nu Frankrike) och bilda Västgoternas rike . År 476 lät den germanska kungen Odovakar avsätta Väst­roms siste kejsare, Augustulus, och utropa sig till Italiens kung. År 493 besegrades han dock av ostrogoternas kung Theoderik den Store, vars rike därefter bestod av Italien och norra Balkan. I Frankrike blev frankerna vid denna tid allt mäktigare. Östroms kejsar Justinianus I återerövrade bl. a. Italien från ostrogoterna år 552. Italien erövrades dock några år senare delvis av langobarderna, och andra folk gick från norr ned i Mellan- och Sydeuropa. Därmed var Västromerska riket blott historia.

Under 600-talet erövrade araberna Syrien, Palestina och Egypten. År 711 behärskade de hela Nordafrika. De härjade i Mindre Asien och grekiska övärlden, och försökte även erövra Byzantion. Östromerska rikets kamp mot araberna fortsatte under flera århundraden ända till Byzantions fall år 1453, det år som brukar betecknas som Östromerska rikets slut.

Prokopios, från Caesarea i Palestina, har av många betraktats som senantikens främste historiker. Han föddes omkring år 500 e.Kr. och dog 554 eller något senare. Han var således runt 27 år gammal när Justinianus, vars tid han skildrar, uppsteg på Östromerska rikets, det vill säga Byzantinska rikets, kejsartron år 527. Hans skrifter om de krig som kejsaren förde kallas Bella, vilket är det latinska ordet för Krigen . De krig han skriver om är tre till antalet, nämligen kriget mot perserna i öster (Bok 1-2), mot vandalerna i Nordafrika (Bok 3-4), och mot goterna i Italien (Bok 5-7). En åttonde bok är ett tillägg som behandlar händelser i olika delar av riket fram till år 554. Prokopios skildringar av dessa krig anses vara den främsta källan för vår kunskap om dem.

”Järnburen” är ett av samhällsvetenskapens mest kända begrepp, och myntades av sociologen Max Weber som beskrivning av den moderna människans belägenhet: Vi är rikare och friskare än någonsin tidigare i historien, men tillvaron är också starkt begränsad och intellektuellt utarmad, av byråkratins och de tekniska systemens makt över liv och samhälle.

Beskrivningen är över hundra år gammal, men ännu träffsäker: Under den pågående historiska period som inom sociologin kallas senmoderniteten verkar järnburen smidas hårdare omkring oss, och på nya sätt: fler och fler av livets delar underkastas kvantifiering, mätning, kategorisering och systematik. I denna bok tecknas en bred bild av samhällsutvecklingen under modern och senmodern tid, med hjälp av klassisk och sentida sociologisk teori. Orsakerna till arbetslivets tilltagande torftighet, administrationens utökade räckvidd, mätnings- och utvärderingshysterin och marknadsnormens genomslag i det offentliga livet söks i nutidshistorien och den sociologiska förståelsen av den. Men i boken skisseras också ett alternativ. Med hjälp av teorin om det kommunikativa förnuftet, och en kunskapssociologisk analys av det mänskliga förnuftets sociala funktion, visar boken hur tillit, tolerans, reflektion och samarbete på basis av kunskap och ömsesidig förståelse kan leda människa och samhälle ut ur järnburen.

"Järnburen" är ett av samhällsvetenskapens mest kända begrepp, och myntades av sociologen Max Weber som beskrivning av den moderna människans belägenhet: Vi är rikare och friskare än någonsin tidigare i historien, men tillvaron är också starkt begränsad och intellektuellt utarmad, av byråkratins och de tekniska systemens makt över liv och samhälle.

Beskrivningen är över hundra år gammal, men ännu träffsäker: Under den pågående historiska period som inom sociologin kallas senmoderniteten verkar järnburen smidas hårdare omkring oss, och på nya sätt: fler och fler av livets delar underkastas kvantifiering, mätning, kategorisering och systematik. I denna bok tecknas en bred bild av samhällsutvecklingen under modern och senmodern tid, med hjälp av klassisk och sentida sociologisk teori. Orsakerna till arbetslivets tilltagande torftighet, administrationens utökade räckvidd, mätnings- och utvärderingshysterin och marknadsnormens genomslag i det offentliga livet söks i nutidshistorien och den sociologiska förståelsen av den. Men i boken skisseras också ett alternativ. Med hjälp av teorin om det kommunikativa förnuftet, och en kunskapssociologisk analys av det mänskliga förnuftets sociala funktion, visar boken hur tillit, tolerans, reflektion och samarbete på basis av kunskap och ömsesidig förståelse kan leda människa och samhälle ut ur järnburen.

Till exempel beskriver författaren Göring som en utlevad romersk kejsare , Hess som en spökgestalt som ömsom teg, ömsom talade för mycket, han förmedlar sina intryck av Alfred Rosenberg, den ideologiske översteprästen som Hitler föraktade, och av sadisten framför andra, Julius Streicher.

Neave ger också livfulla porträtt av domarna, åklagarna och försvarsadvokaterna och enligt honom var inte rättegången segrarnas rättvisa utan en ärlig, tålmodig och nödvändig undersökning av några av de grövsta brotten i historien.

Airey Neave (1916 1979), var en brittisk politiker för Tories. Neave avlade juridisk examen vid Oxford. Han deltog i andra världskriget och sårades i samband med försvaret av Calais i maj 1940. Efter nära två år i tysk krigsfångenskap lyckades han rymma. Han tjänstgjorde som åklagarbiträde vid Nu rnbergprocessen 1945 1946 och träffade och samtalade med samtliga åtalade.

Språket är inte bara ett redskap för kommunikation – det är en kraft som formar verkligheten. I den här boken samlas arton essäer som undersöker hur språk och makt samspelar i politik, medier, utbildning, litteratur och vardagliga praktiker. Med utgångspunkt i tongivande teorier om språkets roll i samhället visar boken hur språkliga val påverkar vad som framstår som sant, möjligt och legitimt – och vem som får komma till tals.

I en tid präglad av polarisering, desinformation och intensiva identitetsdebatter blir förståelsen av språkets makt avgörande. Genom analyser av allt från säkerhetspolitik och populism till klassrum, sociala medier och konstnärliga uttryck synliggör författarna de mekanismer genom vilka makt utövas, förhandlas och utmanas.

Mellankrigstiden och särskilt 1930-talet är en epok i Europas historia då de politiska systemen bekämpar varandra. Demokratin var en ung och späd planta. Folkmassor mobiliserades för olika mer eller mindre utopiska mål. Det fanns i skilda läger en oro för att den nationella endräkten skulle spricka. Land ställdes mot stad, jordbrukare mot fabriksarbetare. Bönder, också i Sverige, var övertygade om att de utkämpade en strid för överlevnad. Men till skillnad från bonderörelser i många andra europeiska länder fick de svenska böndernas mobilisering inga aggressiva överslag. Istället ingicks ett fredligt förbund med stat och arbetarrörelse. Detta tryggade demokratins fortbestånd i landet. Men många idéer typiska för tiden låg farligt nära de fascistiska rörelsernas. Rastänkandet var gemensamt tankegods för de flesta politiska åskådningar. Den här boken är ett försök att utreda de idéhistoriska sammanhangen, med fokus på en tid då politiskt undantagstillstånd rådde i Europa.

Anders Björnsson är en svensk publicist, historiker och översättare.