2008 års finansiella härdsmälta är resultatet av den frimarknadsideologi som har styrt världen sedan 1980-talet.
Vi har fått höra att om marknaderna lämnas ifred kommer de att producera det effektivaste och de mest rättvisa resultaten. Vi har fått veta att företagen bör ges maximal frihet. Företagen vet vad som är bäst för dem eftersom de känner marknaden. Om vi låter dem göra vad de vill kommer hela samhällets välstånd att maximeras. Frimarknadsekonomerna säger att vi ska hysa full tillit till marknaden och inte lägga oss i vad den gör.
De flesta länder har följt detta råd och infört frimarknadspolitik under de senaste tre decennierna privatisering av statliga industriföretag och av finansiella företag, avreglering av finans- och industrisektorerna, liberalisering av internationell handel och investeringar samt sänkning av inkomstskatter och socialbidrag.
Förespråkarna för denna politik medgav att den tillfälligtvis skapar vissa problem, som ökande ojämlikhet, men i slutänden kommer den att medföra att alla får det bättre genom att skapa ett mer dynamiskt och rikare samhälle. Man sa att det stigande tidvattnet lyfter alla båtar. Resultatet av denna politik har varit raka motsatsen till vad som utlovades.
Den här boken är inte ett anti-kapitalistisk manifest. Att kritisera den fria marknadsideologin är inte detsamma som att vara motståndare till kapitalism. Trots sina problem och begränsningar anser författaren att kapitalismen fortfarande är det bästa ekonomiska system som mänskligheten har uppfunnit. Hans kritik är riktad mot en speciell variant av kapitalism vilken har kommit att dominera världen under de senaste tre decennierna, det vill säga frimarknadskapitalism. Detta är inte det enda sättet att bedriva kapitalism, och absolut inte det bästa, vilket de senaste tre decenniernas utfall visar. Boken visar på ett tillgängligt och roande vis med många exempel att det finns bättre sätt på vilka kapitalism kan och bör bedrivas.
