Vadstena slott brukar betecknas som Nordens främsta renässansbyggnad. Påbörjat 1545 som ren befästning i inrikespolitiskt oroliga tider fick det snart en mera representativ karaktär som blivande residens för Gustav Vasas näst yngste son Magnus, hertig av Östergötland. Under den mycket byggnadsintresserade Johan III fick slottet sin slutliga form i modern renässansstil under ledning av framstående nederländska arkitekter och byggmästare som Arendt de Roy och senare Hans Fleming och under medverkan av konstnärer som Peter de la Roch för stenarbetena, målarna Arendt Lambrechtz och Håkan Wedbjörsson och snickarmästaren Claus Wolter. Byggnadsarbetena slutfördes kring 1620 under personlig ledning av Karl IX med de båda östra och västra praktgavlarna. EYVIND UNNERBÄCK, tidigare bl.a. länsantikvarie i Kristianstad resp. Nyköping, har forskat i slottets byggnadshistoria sedan 1958 och tidigare utgivit två volymer om slottsbyggets äldre historia. Föreliggande arbete är den avslutande och sammanfattande delen i denna trilogi och skildrar slottets historia fram till våra dagar. Han ger en i många avseenden helt ny syn på det mäktiga slottets successiva framväxt och dess plats i vår svenska och europeiska konsthistoria.
