»Den som har Gud, kan ingenting sakna.« Orden stod nedtecknade på en liten lapp som man fann i Teresa av Avilas (1515 1582) tidegärd efter hennes död. De sammanfattar en livshållning som formade en av kyrkans mest inflytelserika andliga lärare i Europa under de senaste femhundra åren. Hon var både kontemplativ och karismatisk, med stor kärlek till det fördolda livet och samtidigt driven av en kallelse att förnya kyrkan. Som mystiker förhöll hon sig nyktert till alla slags andliga upplevelser eftersom hon visste att de inte var något att fästa sig vid. »Allt som betyder något är frukten«, sa hon. Den bestående frukten av Teresas egen livsgärning var ett pärlband av nya kloster i den reformrörelse hon initierade i den medeltida karmelitorden i Spanien. Men som så många av kyrkans förnyare var hon en ekumenisk själ. Som författaren till denna bok skriver: »Hon tillhör hela kyrkan, och hela mänskligheten, hennes kallelse är på samma gång ekumenisk och universell.« I Grethe Livbjergs livsteckning framträder Teresa av Avila som en andlig vägvisare som talar in i en tid som törstar efter autenticitet.
