Pastoral för en församling i svenska kyrkan är ett försök att presentera en modell för en kristen församlings liv. Modellen bygger vidare på den huvudlinje i svenskt kyrkoliv som kallats nådemedelskristendom och som i sin tur både för vidare erfarenheter från fornkyrkan och tar in samtida erfarenheter från den världsvida kristenheten. När den tillämpas i pastoralt handlande för vår egen tid och i Sverige visar den sig användbar, inte minst när Svenska kyrkans församlingar kämpar med att på en gång vara i en minoritetssituation och ha folkkyrkoanspråk. Modellen återger en grundstruktur som kan kallas sakramental och som har sin tilltro till att Gud främst verkar genom kyrkan i hennes sakramentala liv. Den visar hur man med den utgångspunkten kan tydliggöra vad »församling«, »gudstjänst«, »diakoni« och »vittnesbörd« är. Pastoralen riktar sig i första hand till präster, men kan också användas när man i församlingen reflekterar över sin uppgift. Svenska kyrkans församlingar behöver gudstjänstglädje och en stärkt tilltro till att söndagens högmässa är det kristna livets nav. Genom att beskriva hur olika sidor av församlingslivet kan struktureras vill pastoralen vara ett verktyg i arbetet att med högmässan som utgångspunkt förnya och vitalisera församlingarnas liv.
