Rumsgestaltning och möbelformgivning är yrkespraktiker vilka laborerar med materiella, rumsliga och sinnliga aspekter. Inom fältet finns sedan gammalt väl utvecklade metoder och språk för att undersöka och utveckla dessa men dessa är sällan i textform och ofta inte ens i ordform. Avhandlingen diskuterar hur textbaserad teoretisering av ett visst ämne tenderar att leda till en försämrad förmåga att uppfatta och värdera sinnliga och formmässiga aspekter på det ämne som textualiseras. De akademiska institutioner som arbetar med textualiserad teoribildning har av gammal hävd tolkningsföreträde i utbildnings- och kunskapssammanhang. Denna situation har bidragit till ett dikotomiserande synsätt på kunskap vilket tenderar att värdera textteoretiska kunskapsformer högre än sådana kunskapsfält som i högre grad utvecklar kunskap praktiskt genom mer sinnesbaserat arbete i form snarare än genom text. Avhandlingen visar hur denna hierarkiska kunskapssyn också har utövat inflytande på formgivningsfälten och hur den där bidragit till det paradoxala att formaspekter på formgivning ofta hamnar i skymundan. Syftet med avhandlingen är att genom kritisk analys och tolkning av sådana kunskapskulturer som starkt präglas av läsande och skrivande som medel för sina teoribildningar kunna synliggöra vissa problem då dessa medel och språk tillämpas inom fälten för formgivning. Dessa textualiseringstendenser belyses också utifrån perspektiven; epistemologi, tradition, historia och makt.
