nilleditions – förlag

Hur kommer datorerna att se på oss? När vi blir mindre och mindre viktiga för dem och deras utveckling samtidigt som vi själva förblir desamma – bundna av biologiska kedjor, slavar under destruktiva drifter? Om och när de börjar göra anspråk på känslor, vad kommer de att hysa för känslor gentemot oss? När de gradvis börjar avveckla oss, hur långt kommer denna avveckling att gå? Den svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alfvéns visionära framtidsskildring skrevs från början som en saga till ett barnbarn, men blev efter publiceringen 1966 mycket uppmärksammad och var till och med nära att sättas upp som opera av Karl Birger Blomdahl som några år tidigare gjort en succéartad uppsättning av Harry Martinssons ”Aniara”. Projektet lades tyvärr ned i och med Blomdahls hastiga bortgång och idag är Alfvéns verk nog relativt okänt för de flesta, samtidigt som det har en slags kultstatus i Silicon Valley tack vare dess förbluffande träffsäkra förutsägelser av allt från nätverkssamhället, molntjänster och smarta telefoner till den artificiella intelligensens möjliga konsekvenser för samhällets organisation och mänsklighetens framtida levnads­villkor. Denna utgåva innehåller dessutom ett längre efterord av konstnären Anna Lundh som i sitt konstnärsskap ofta återkopplar till och behandlar det idémässiga innehållet i ”Sagan om den stora datamaskinen”. Boken ges samtidigt ut i tre olika utgåvor – hårdband, mjukband och pocket – illu­strerade av konstnären Matti Kallioinen vars verk oftar kretsar kring människans tendens att besjäla tekniska artefakter och antropomorfisera döda ting.

Hur kommer datorerna att se på oss? När vi blir mindre och mindre viktiga för dem och deras utveckling samtidigt som vi själva förblir desamma – bundna av biologiska kedjor, slavar under destruktiva drifter? Om och när de börjar göra anspråk på känslor, vad kommer de att hysa för känslor gentemot oss? När de gradvis börjar avveckla oss, hur långt kommer denna avveckling att gå? Den svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alfvéns visionära framtidsskildring skrevs från början som en saga till ett barnbarn, men blev efter publiceringen 1966 mycket uppmärksammad och var till och med nära att sättas upp som opera av Karl Birger Blomdahl som några år tidigare gjort en succéartad uppsättning av Harry Martinssons ”Aniara”. Projektet lades tyvärr ned i och med Blomdahls hastiga bortgång och idag är Alfvéns verk nog relativt okänt för de flesta, samtidigt som det har en slags kultstatus i Silicon Valley tack vare dess förbluffande träffsäkra förutsägelser av allt från nätverkssamhället, molntjänster och smarta telefoner till den artificiella intelligensens möjliga konsekvenser för samhällets organisation och mänsklighetens framtida levnads­villkor. Denna utgåva innehåller dessutom ett längre efterord av konstnären Anna Lundh som i sitt konstnärsskap ofta återkopplar till och behandlar det idémässiga innehållet i ”Sagan om den stora datamaskinen”. Boken ges samtidigt ut i tre olika utgåvor – hårdband, mjukband och pocket – illu­strerade av konstnären Matti Kallioinen vars verk oftar kretsar kring människans tendens att besjäla tekniska artefakter och antropomorfisera döda ting.

Hur kommer datorerna att se på oss? När vi blir mindre och mindre viktiga för dem och deras utveckling samtidigt som vi själva förblir desamma – bundna av biologiska kedjor, slavar under destruktiva drifter? Om och när de börjar göra anspråk på känslor, vad kommer de att hysa för känslor gentemot oss? När de gradvis börjar avveckla oss, hur långt kommer denna avveckling att gå? Den svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alfvéns visionära framtidsskildring skrevs från början som en saga till ett barnbarn, men blev efter publiceringen 1966 mycket uppmärksammad och var till och med nära att sättas upp som opera av Karl Birger Blomdahl som några år tidigare gjort en succéartad uppsättning av Harry Martinssons ”Aniara”. Projektet lades tyvärr ned i och med Blomdahls hastiga bortgång och idag är Alfvéns verk nog relativt okänt för de flesta, samtidigt som det har en slags kultstatus i Silicon Valley tack vare dess förbluffande träffsäkra förutsägelser av allt från nätverkssamhället, molntjänster och smarta telefoner till den artificiella intelligensens möjliga konsekvenser för samhällets organisation och mänsklighetens framtida levnads­villkor. Denna utgåva innehåller dessutom ett längre efterord av konstnären Anna Lundh som i sitt konstnärsskap ofta återkopplar till och behandlar det idémässiga innehållet i ”Sagan om den stora datamaskinen”. Boken ges samtidigt ut i tre olika utgåvor – hårdband, mjukband och pocket – illu­strerade av konstnären Matti Kallioinen vars verk oftar kretsar kring människans tendens att besjäla tekniska artefakter och antropomorfisera döda ting.

Artisten Kjell Höglund behöver antagligen ingen närmare presentation, men inte alla känner till, och än färre har läst, detta hans enda publicerade skönlitterära verk. Boken kom ut första gången 1991 och är en ovärderlig nyckel för alla som vill komma närmre Kjell Höglunds konstnärskap och vill resa ännu längre in i hans textvärld. Från originalutgåvans baksida: ”Tisdagen den trettonde maj 1986, klockan fyra minuter i två på eftermiddagen i en etta med kokvrå på Söder i Stockholm, sätter sig Kjell Höglund ner vid en elektrisk skrivmaskin för att skriva en bok. På midsommardagen samma år är han klar. Det är som att skiljeväggarna i hjärnan rasat samman. Resultatet är ett sagolikt kalejdoskop av allt mellan himmel och jord, sammanvävt till en sällsam syntes av en bakomliggande poetisk vision. Den fysiska materien ter sig mer och mer som ett elektromagnetiskt interferensfenomen. Materien upplöses i elektrisk rörelse. Världen börjar likna en tanke. Människan är ett intelligent djur och det är det som gör henne så farlig. Tigerns klor har blivit interkontinentala robotar försedda med atomstridspetsar. Människan är ett lätt maskerat vilddjur som tillskansat sig en närmast gudomlig kontroll över universums krafter. Men ett vilddjur som sluppit lös i Guds kontrollrum, är inte det en djävul? Boken kommer säkert att väcka både förfäran och förundran. Ingen kan läsa Magnum Opus och förbli densamme. Det är ett ockult manifest av ett slag som ingen vågat skriva i Sverige sedan Strindbergs dagar.”

Artisten Kjell Höglund behöver antagligen ingen närmare presentation, men inte alla känner till, och än färre har läst, detta hans enda publicerade skönlitterära verk. Boken kom ut första gången 1991 och är en ovärderlig nyckel för alla som vill komma närmre Kjell Höglunds konstnärskap och vill resa ännu längre in i hans textvärld. Från originalutgåvans baksida: ”Tisdagen den trettonde maj 1986, klockan fyra minuter i två på eftermiddagen i en etta med kokvrå på Söder i Stockholm, sätter sig Kjell Höglund ner vid en elektrisk skrivmaskin för att skriva en bok. På midsommardagen samma år är han klar. Det är som att skiljeväggarna i hjärnan rasat samman. Resultatet är ett sagolikt kalejdoskop av allt mellan himmel och jord, sammanvävt till en sällsam syntes av en bakomliggande poetisk vision. Den fysiska materien ter sig mer och mer som ett elektromagnetiskt interferensfenomen. Materien upplöses i elektrisk rörelse. Världen börjar likna en tanke. Människan är ett intelligent djur och det är det som gör henne så farlig. Tigerns klor har blivit interkontinentala robotar försedda med atomstridspetsar. Människan är ett lätt maskerat vilddjur som tillskansat sig en närmast gudomlig kontroll över universums krafter. Men ett vilddjur som sluppit lös i Guds kontrollrum, är inte det en djävul? Boken kommer säkert att väcka både förfäran och förundran. Ingen kan läsa Magnum Opus och förbli densamme. Det är ett ockult manifest av ett slag som ingen vågat skriva i Sverige sedan Strindbergs dagar.”

»Pinsamt okunnigt om form och smak« Sara Kristoffersson, SvD »De skriver som två lillgamla 17-åringar som precis läst Nina Björk« Nils Forsberg, Expressen »En uppigg­ande, tanke­väckande bok, om än väl bitter­feministisk« Form »Emma Olsson och Zandra Ahl gör en stor insats när de frilägger formvärldens olika lager« Ulrika Stahre, Aftonbladet »Kapitlet om makt läser jag med stor behållning och skräckblandad förtjusning« Annika Kvint, Form »Årets mest intressanta svenska designbok« Love Jönsson GT » … boken sätter in form och smak i ett maktperspektiv« Petter Eklund, Residence »En under­håll­ande bredsida mot läget inom dagens svenska design« Ingrid Sommar, DN

Artisten Kjell Höglund behöver antagligen ingen närmare presentation, men inte alla känner till, och än färre har läst, detta hans enda publicerade skönlitterära verk. Boken kom ut första gången 1991 och är en ovärderlig nyckel för alla som vill komma närmre Kjell Höglunds konstnärskap och vill resa ännu längre in i hans textvärld. Från originalutgåvans baksida: ”Tisdagen den trettonde maj 1986, klockan fyra minuter i två på eftermiddagen i en etta med kokvrå på Söder i Stockholm, sätter sig Kjell Höglund ner vid en elektrisk skrivmaskin för att skriva en bok. På midsommardagen samma år är han klar. Det är som att skiljeväggarna i hjärnan rasat samman. Resultatet är ett sagolikt kalejdoskop av allt mellan himmel och jord, sammanvävt till en sällsam syntes av en bakomliggande poetisk vision. Den fysiska materien ter sig mer och mer som ett elektromagnetiskt interferensfenomen. Materien upplöses i elektrisk rörelse. Världen börjar likna en tanke. Människan är ett intelligent djur och det är det som gör henne så farlig. Tigerns klor har blivit interkontinentala robotar försedda med atomstridspetsar. Människan är ett lätt maskerat vilddjur som tillskansat sig en närmast gudomlig kontroll över universums krafter. Men ett vilddjur som sluppit lös i Guds kontrollrum, är inte det en djävul? Boken kommer säkert att väcka både förfäran och förundran. Ingen kan läsa Magnum Opus och förbli densamme. Det är ett ockult manifest av ett slag som ingen vågat skriva i Sverige sedan Strindbergs dagar.”

From the foreword by Dwane: ”Graffiti doesn’t naturally transfer to the traditional art environment. When a graffiti writer transforms a subway car into a rolling postcard saying »Happy Holidays« it’s an act of opposition. In any another context, without the criminal act, it’s simply a greeting card. In 2010 I dedicated an intense period of a few months solely to develop a graffiti concept that could survive this transfer to the contemporary art environment or at least give me the peace of knowing their incompatibility. This ambition is neither romantic nor sentimental. I imagine that there is an expression of graffiti that transcends all mediums. This is the reason of »Writing my name until it matters«. To find a true and honest expression of graffiti and having it preserved and available for more audiences.” This book documents the process of Dwane, one of swedens few truly legendary graffiti artists. Through Alexander Pihl’s images we are taken through Dwanes recent project ”Writing my name until it matters”. The book also contains texts by Tommy Dwane, Jens Soneryd and an artist talk between Dwane and Berlin gallery Skalitzers.

Klara Wiksten är konstnär och serietecknare publicerad i bl.a. Galago och Det grymma svärdet. ”Dagarna” är hennes debutbok. Det är är en sensationellt knivskarp självbiografisk grafisk novell som flyger in under radar eftersom man först tänker ”Jaha, ännu en svartvit självbiografisk serie”, men som bara efter ett par rutor bevisar sitt egenvärde. Hennes berättande är självklart och rakt på det där sättet som får en att inse hur svårt det faktiskt är att vara just detta. Inget känns ansträngt, tillgjort eller överflödigt. Hon är ärlig utan att vara egofixerad, mismodig utan att vara gnällig, kuvad men samtidigt stolt rakryggad. Och hela tiden underhållande. Boken innehåller ett efterord av Åsa Grennvall.

Pentti Rantakrans hittas död i sin utomhussimbassäng i en större stad i Norrbotten. Kommisarie Lars Gunnar Hedström och hans mannar sätts på uppgiften att lösa mordet. En gul ford granada har skymtats vid mordplatsen och spanarna Yngve Öman och Sven-Olof Taano får uppgiften att finna granadan och dess ägare. Spaningarna går planlöst tills det plötsligt bränner till i byn börjeslandet. Under tiden hittar kriminalinspektör Lorentz Alexandersson en egen tråd på gåtan efter ett samtal med änkan Ersson. Vilken roll har Lena Öman – Norrbotten Stål AB:s bästa traversförare – i det hela? Hur mycket ligger det i Nacka-geologen Nicklassons vittnesuppgifter? Och vad gör göteborgaren ”Taxi” uppe i landets nordligaste län egentligen? Ur förordet av Erik Kessels: ”... men det är inte bara vad han tecknar, utan hur han tecknar det. Erikssons manér tillhör en annan era. Det finns en uppkäftighet i linjen, ett lo-fi punkigt uttryck som för tankarna till tecknade serier från sjuttio- och åttiotalet, tiden kring Erikssons födelse. Kanske illustrerar han sina barndomsminnen. Även fast hans verk har en improviserad stil, så är de samtidigt märkligt monumentala. De snabba, säkra linjerna skapar en känsla av beständighet. Det låter som en paradox, men jag vill pasta att Eriksson arbetar med episka anteckningar. Det är ett uttryck som liknar Robert Crumbs eller (tidigare) George Grosz, men här med en slang av Nordisk humor. Han fångar mentaliteten I en tidsperiod med samma skärpa som han fångar dess visuella identitet. Läs boken så kommer du att förstå vad jag menar.”

Den tjeckiske dramatikern och författaren Karel Capeks (1890–1938) klassiska drama ”R.U.R.” utkom första gången 1920 och blev snabbt en internationell succé. Det är idag kanske mest känt som verket som lanserade ordet ”robot” (från tjeckiskans ”robota” som betyder ungefär slav, eller livegen) i betydelsen konstgjord människa, vilket i olika former blivit det vedertagna begreppet på de flesta av världens språk. Boken har översatts och bearbetats flera gånger till svenska, bland annat satte Sveriges Radio upp en radioteaterversion redan 1934. 2016 års nya svenska bearbetning är dock den första som helt följer originaltexten. Denna nya utgåva är illustrerad av Stina Löfgren och författaren Lena Andersson har skrivit ett nytt förord. Dessutom innehåller utgåvan den text som Karel Capek kände sig nödgad att skriva som ett svar på den diskussion som fördes i England efter premiären och som Capek tolkade som att hans syfte med dramat till stora delar hade missuppfattats.

Boken ”SALONG FLYTTKARTONG” är en 346 sidor lång summering av den mobila hemmatatueringsstudion Salong Flyttkartongs tvååriga existens. Under perioden har Salong Flyttkartong med ett glatt FTW turnerat runt och genom att spontant erbjuda tatueringar utvecklats till ett intrikat participatoriskt verk. Den öppna processen har genererat en specifik estetik, ett helt eget rum i spänningen mellan tatueringsteknikens inbyggda permanens och den performativa spontaniteten. Boken finns även i en limiterad utgåva, mer information på www.nilleditions.com

Värvet har blivit en av de mest uppskattade svenska podcasten. I gillestuge­studion hemma i Vällingby har Kristoffer Triumf intervjuat en rad kända personer. Resultatet är otvungna samtal som genom sin säregna blandning av lätthet och djup vunnit lyssnarnas öron och hjärtan. Nu publiceras Värvet för första gången som bok, en svår volym i taget. Det här är den första volymen och innehåller femton intervjuer med Soran Ismail, Kristoffer Appelquist, Alex Schulman, David Batra, Margret Atladottir, Filip Hammar, Henrik Schyffert, Sara Bergmark Elfgren, Sissela Benn, Peter Magnusson, Fredrik Wikingsson, Jesper Rönndahl, Johanna Koljonen och Annika Lantz. Dessutom innehåller boken den absolut första värvetintervjun. Den med Lotta Lundgren, som aldrig blev podcast på grund av att ljudkvaliteten var för dålig. –––– Ur förläggarens efterord: »Att läsa och lyssna är två helt olika saker. Rösten bär fram somt, men döljer annat. Där en lyssnare befinner sig i en social situation, engagerad av närheten och autenticiteten i ljudet av den mänskliga rösten, reser också lyssnandet en barriär. En fysisk manifestation av var en människa slutar och en annan börjar. Som lyssnare är det svårt att helt öppna sig för det som sägs med bibehållen integritet. Läsning är annorlunda. När läsaren på egna villkor internaliserar texten luckras gränsen mellan avsändare och mottagare upp. Genom läsning är det lättare att ta in orden, väga dem i tankar, pröva dem och överväga att göra dem till sina egna. På det sättet är läsandet en långt mer neutral och jämlik plats för mötet mellan avsändare och mottagare. Texten lyfter från det personliga till det allmänmänskliga. Att publicera text i en bok är dessutom att ladda upp den i en kollektivt bevarad databas. Det är fortfarande så att böcker är den säkraste formen att lagra och säkra information inför framtiden. En blogg eller podcast är kanske tillgänglig idag, men det vilar inte på någons ansvar att bevara den, eller hålla den tillgänglig. Och Värvetintervjuerna är värda att bevara, inte bara för att de är god lyssning (och nu läsning) men också för att de tillsammans utgör ett snitt genom samtiden. De personer som medverkar i Värvet är alla offentliga personer i varierande grad. De har i de flesta fall utmärkt sig genom en förmåga att fånga omgivningens uppmärksamhet, en fingertoppskänsla för hur man gör för att bli hörd och hur man lämnar avtryck mot den backdrop som är nuet. Ställda sida vid sida blir därför de här texterna ett tidsdokument. Att närma sig Värvet som samlad textmängd i bokform, och den möjlighet det ger att djupare ge sig in i materialet, är en förutsättning för att kunna hitta nyckeln till Värvets framgång. Och med det insikten om vad den säger om oss och vår tid.«

Det här är en bok för dig som har gått, går, vill gå, alternativt försöker leva ihop med någon som går, har gått, eller vill gå, på Konstfack. Sju år har gått sedan Hanna slutade Konstfack. Hon har helt tappat kontakten med sina gamla kursare, som nu driver ett framgångsrikt galleri för samtida smyckekonst. På kvällarna sitter Hanna vid arbetsbänken i sin lägenhet i Örnsberg och skapar smycken som ingen någonsin får se. En dag när hon kommer hem från jobbet på Björnbo pensionärshem ligger det ett brev på dörrmattan: en inbjudan till en workshop på galleri Koncept. Hanna förstår att det här är hennes chans att ta sig tillbaka in i smyckekonstvärlden, och bestämmer sig för att satsa allt. Ädellaboratoriet är berättelsen om en människas desperata kamp för att bli sedd och uppmärksammad. Det är en historia om makt, hierarkier och hämndbegär – men också en brinnande kärleksförklaring till konsthantverket.

The year 3000. Lieutenant Colonel Top Sterling from the United Councils and Republics of Earth embarks on a deep-space mission on orders from the mighty DETAS-ministry. Her task is to bring back two renegade high society citizens to Earth. A routine mission for a top priority agent, but soon Top Sterling is tangled up in in a series of events that ultimately will change the course of mankind. Will she succumb, will she prevail?

Ur förordet av Natalia Kazmierska: … Dagen innan julafton 2010 hittade Johan Björkegren en skissbok i bokaffären. Det var något med just den här boken. Med papperskvaliteten, formatet och bindningen som han gillade. Trots att han hade fyllt åtskilliga block tidigare kändes det annorlunda denna gång. Befriande, på något vis. Hela vintern och våren arbetade han enbart med skisserna: det var som om allt skulle ut genom pennan. Utan att censurera, eller fundera på om det blev bra eller dåligt. Så småningom fick han idén att publicera skisserna på nätet … … Där romantiker söker efter autenticitet och skönhet i vackra klippformationer, tecknar Johan Björkegren stinkande kärr, mörka barrskogar och halvdöda hyggen – våra inre sumpmarker. Känslan av ensamhet, att man är den enda varelsen som hör trädet falla i skogen, går som ett mörkt stråk genom dessa landskap.Både som ett uttryck för hela mänsklighetens försvinnande små livsvillkor, och för den högst personliga ångest som var och en av oss kan drabbas av.

Bo skriver dansbandstexter och är manager för det ”unga, pigga och hungriga” dansbandet Orkestern. Bo är stamgäst på dansbandspalatset Scenen, där Orkestern ofta har sina spelningar. Samtidigt som han försöker få fart på dansbandskarriären ägnar sig Bo åt spridda studier på akademisk nivå, men med halvhjärtat intresse. Det förflutna gnager på honom – förhållandet med Susanna, som havererade. Bo blir allt mer desillusionerad, förvirrad, bitter … Orkestern pekar både framåt och bakåt i David Liljemarks produktion, och har i denna första utgåva från 2011 kompletterats med de tidigare delvis saknade illustrationerna till respektive kapitel, samt ett utförligt efterord som diskuterar Liljemarks oeuvre och sätter in Orkestern i sitt sammanhang. Framförallt är den en läsupplevelse utöver det vanliga.

“Once upon a time there was this hole. It always has been and still is. But now it is a hole into the future. We are going to dump so much through this lousy hole into this world that everything will change in it. Life will be different. It will be fair. Everyone will have everything he needs. “ Proposals for Stockholm är ett projekt av Economy som handlar om hur bildproduktion påverkar produktionen av rum och historia. Hur skulle det vara om vi kunde resa i tiden och föreställa oss nya historieskrivningar och alternativa framtider? Hur skulle det vara om Stockholm var en plats där fiktioner och verkligheter, framtid och historia kolliderar in i varandra, där nya synsätt och perspektiv synliggörs? Denna bok, med texter av den kroatiska filosofen Tomislav Medak, ger sig i kast med den fullständigt omöjliga uppgiften att förändra bilden av Stockholm. Olika framtider projiceras från en mängd utgångspunkter. Förlorade historiska platser besöks och alternativa framtider låter sig anas. Ett Stockholm befolkat av omedvetna arkitekturer, impulsiva reaktioner, klipp och klistra infall och kalejdoskopiska vyer. Proposals for Stockholm är en reaktion mot en arkitektur som är allt för upptagen med att fullfölja kortsiktiga ekonomiska mål, en praktik som mer och mer har kommit att begränsa sig själv till det som är möjligt och mätbart. En arkitektur som har förlorat sin kapacitet som potential. Denna bok försöker förmedla att arkitektur inte enbart handlar om det som är möjligt, det handlar i lika hög grad om det som inte är möjligt, en arkitektur för äventyr, förlorade framtider och alternativa verkligheter.

Från förordet av Nille Svensson: ”… dessa okända människor som möter min blick. Som skrattar, ler, röker, dricker, sover. Alla som är på väg någonstans. Vissa ser ut att verka mer säkra på att lyckas än andra. De flesta är fortfarande i limbo mellan drömmar och förverkligande. Mellan inre rikedom och yttre. De flesta har en plan, andra inte. De har löst biljett till en upplevelse, en ride. Alla är där. Men ingen är riktigt hemma. Än. Nu händer det. Snart. Min tur. Idag, ikväll, eller imorgon. Jennys bilder beskriver en cirkelrörelse, både i det stora och det lilla. De visuella noderna gardin-matförpackning-ölglas-katt-skivtallrik-asfalt. I glappet mellan dem kan man ana hennes dygn. Hennes liv. At the end of the party, there is always the rent.” Jenny Mörtsell är illustratör bosatt i Brooklyn, New York. I denna massiva fotobok på över 700 sidor får vi följa hennes liv sett genom hennes 6 olika analoga kameror.

Why portraits? Everybody likes portraits Who have you depicted? Friends, acquaintances, colleagues, celebreties and some fictive characters I like. How do you get the resemblance down? It’s good to know the person well but a couple of different photos where they look fairly normal, without making faces, will do just fine. Finding good photos weren’t easy, despite rooting through Facebook. When I draw from memory they often turn out as caricatures, which is something completely different. Is it difficult? Usually it’s very difficult. Right after I’m done with a drawing I’m always happy with it until I show it to somebody and they don’t even know who it is. Fixing the small details afterwards is the key to success! Did people know they had been depicted? No. It was a bit of a dilemma to draw a person without them knowing about it and then post it on my blog. I just went for it and hoped people would appreciate it. I have come to realize that you really have to make the portraits in favor of the object for them to be happy. Female objects are a bit beautified while male objects are often made a bit grotesque! Gender problems! Is it the same when you depict people you don’t know? No. I allow myself to be a bit more free and I don’t have to be nice and make them in favor of the object. Did that feel limiting? Maybe. But sometimes it’s nice to know beforehand how it’s going to be. Freedom within the limitations, so to speak. The main focus is always the joy for drawing. Who was the most fun to depict? Good question. It was probably the ones who was easiest to depict. Henrik Walse, Bisse Bengtsson, Sara Frank, Stefan Zschernitz... etc.

Ett kammarspel om en kväll, en natt och en ny början. En bok för den som är, eller har varit, barn eller förälder. –––– Siri Ahmed Backström är född 1980, bosatt och verksam i Stockholm. Godnatt är en del av masterexamensarbetet Fem bilderböcker på Konstfacks Storytelling-program våren 2011.

IBKFF Ingmar Bergman Kristofer Flensmarck Fragment är en fragmentarisk långdikt baserad på samplingar ur Bukowskis auktionskatalog över Ingmar Bergmans kvarlåtenskap och den nedtecknade inventeringen av författarens egna ägodelar. Diktens två skift kan tolkas som ett och samma, en sonat för de två instrumenten Ingmar Bergman och Kristofer Flensmarck. Två subjekt blir ett objekt. Boken är illustrerad med fotografier av Henrik Mårtensson och innehåller ett efterord skrivet av Kristofer Andersson.

Pentti Rantakrans hittas död i sin utomhussimbassäng i en större stad i Norrbotten. Kommisarie Lars Gunnar Hedström och hans mannar sätts på uppgiften att lösa mordet. En gul ford granada har skymtats vid mordplatsen och spanarna Yngve Öman och Sven-Olof Taano får uppgiften att finna granadan och dess ägare. Spaningarna går planlöst tills det plötsligt bränner till i byn börjeslandet. Under tiden hittar kriminalinspektör Lorentz Alexandersson en egen tråd på gåtan efter ett samtal med änkan Ersson. Vilken roll har Lena Öman – Norrbotten Stål AB:s bästa traversförare – i det hela? Hur mycket ligger det i Nacka-geologen Nicklassons vittnesuppgifter? Och vad gör göteborgaren ”Taxi” uppe i landets nordligaste län egentligen?Ur förordet av Erik Kessels:”... men det är inte bara vad han tecknar, utan hur han tecknar det. Erikssons manér tillhör en annan era. Det finns en uppkäftighet i linjen, ett lo-fi punkigt uttryck som för tankarna till tecknade serier från sjuttio- och åttiotalet, tiden kring Erikssons födelse. Kanske illustrerar han sina barndomsminnen.Även fast hans verk har en improviserad stil, så är de samtidigt märkligt monumentala. De snabba, säkra linjerna skapar en känsla av beständighet. Det låter som en paradox, men jag vill pasta att Eriksson arbetar med episka anteckningar. Det är ett uttryck som liknar Robert Crumbs eller (tidigare) George Grosz, men här med en slang av Nordisk humor. Han fångar mentaliteten I en tidsperiod med samma skärpa som han fångar dess visuella identitet. Läs boken så kommer du att förstå vad jag menar.”

Örnsbergsauktionen 2012 var en utställning som avslutades med en auktion med svensk och internationell studioproducerad design som ägde rum under Stockholm designweek 2012. Initiativtagarna till Örnsbergsauktionen var de tre formgivarna Simon Klenell, Fredrik Paulsen och Kristoffer Sundin. Ur förordet: ”Objekt av det här slaget för oftast en blygsam tillvaro. När de finner sitt berättigade är det oftast som det exklusiva, handgjorda objektet, som gränsar till hantverket, konsthantverket eller till och med konsten. Och upplyfts på grund av sin materiella exklusivitet och status som unikt, i betydelsen omöjligt att reproducera. Därför riskerar det att slentrianmässigt tolkas som stående i opposition mot det massproducerade föremålet. Jag vill dock hellre se dem som en slags grundforskning i design. De må vara exklusiva i sin nuvarande manifestation men de är alla strävanden att undersöka och uppnå resultat som leder formen framåt, och som med all grundforskning är den slutgiltiga nyttan svår att förutse. Mycket kommer kanske aldrig att möta oss i form av en slutförd produkt men det estetiska stoff som behandlas i alla dessa prototyper och one off-objekt kommer med all säkerhet att sippra in i den mer populariserade delen av designkulturen. De är i många fall en föraning om vad som komma skall, när prototypen blivit en färdig produkt, när experimentet blivit konvention, mainstream. Fredriks stol kommer du antagligen aldrig att kunna köpa, men var så säker att spår av den kommer att dyka upp i PS-kollektioner, tv-studio-miljöer och telia-annonser vad tiden och trenden lider.”

Örnsbergsauktionen 2013 var en utställning som avslutades med en auktion med svensk och internationell studioproducerad design som ägde rum under Stockholm designweek 2013. Initiativtagarna till Örnsbergsauktionen var de tre formgivarna Simon Klenell, Fredrik Paulsen och Kristoffer Sundin. Katalogens förord är skrivet av Christina Zetterlund. Katalogen innehåller verk av: Kakan Hermansson Andreas Nobel Silo Studio Early Flower Sundin/Persson Pontus Lindwall Ann Wåhlström Therese Granlund Sara Lundkvist Fabien Capello Amba Molly Jakob Solgren Simon Klenell Mia Larsson Simon Whitfield Michael Marriot Kristoffer Sundin August Sörenson Fredrik Paulsen Bahbak Hashemi-Nezhad Ulrica Hydman Vallien Hilda Hellström Maria Harrysson Nils Kristoffersson Anton Alvarez Ivana Kralikova Gemma Holt TAF Åke Axelsson Katja Pettersson Stina Löfgren Pål Rodenius Katrin Greiling

»Men ni iranier är ju bra på mönster.« sa en konstskolelärare till mig en gång på skulpturlektionen. I det ögonblicket gjordes jag till osvensk trots att jag vuxit upp i Sverige sedan jag var 4 månader och aldrig varit i Iran, något som han var medveten om. Då plötsligt ingick jag inte i en svensk gemenskap. I alla fall inte utifrån hans blick. Det är i mötet med dessa blickar som föreställningar om det svenska och osvenska framträder. Det är då vi påminns om de berättelser som skapar och formar våra föreställningar av vår nationella identitet. Vad menar vi egentligen när vi säger att något eller någon är svensk eller osvensk?

Örnsbergsauktionen 2014 var en utställning som avslutades med en auktion med svensk och internationell studioproducerad design som ägde rum under Stockholm designweek 2014. Initiativtagarna till Örnsbergsauktionen var de tre formgivarna Simon Klenell, Fredrik Paulsen och Kristoffer Sundin. Katalogens förord är skrivet av Päivi Ernkvist. Katalogen innehåller verk av: Anna Nordström Anna Tascha Larsson Carina Seth Andersson Fredrik Ingemansson Fredrik Paulsen Gustaf Nordenskiöld Helen Carlson Hilda Hellström Johanna Friedman Kakan Hermansson Karolina K Eriksson Katja Pettersson Kristoffer Sundin Lagombra Lars Stensö Lex Pott Lukas Wegwerth Maria E Harrysson Maria Kristofersson Marjan van Aubel Mats Theselius Nathalie Du Pasquier Nick Ross Per B Sundberg Peter Shire Pål Rodenius Sara Lundkvist Silo Studio Simon Klenell Sophia Lithell Stina Löfgren Sundin/Persson Uglycute Åsa Jungnelius

Rumsgestaltning och möbelformgivning är yrkespraktiker vilka laborerar med materiella, rumsliga och sinnliga aspekter. Inom fältet finns sedan gammalt väl utvecklade metoder och språk för att undersöka och utveckla dessa men dessa är sällan i textform och ofta inte ens i ordform. Avhandlingen diskuterar hur textbaserad teoretisering av ett visst ämne tenderar att leda till en försämrad förmåga att uppfatta och värdera sinnliga och formmässiga aspekter på det ämne som textualiseras. De akademiska institutioner som arbetar med textualiserad teoribildning har av gammal hävd tolkningsföreträde i utbildnings- och kunskapssammanhang. Denna situation har bidragit till ett dikotomiserande synsätt på kunskap vilket tenderar att värdera textteoretiska kunskapsformer högre än sådana kunskapsfält som i högre grad utvecklar kunskap praktiskt genom mer sinnesbaserat arbete i form snarare än genom text. Avhandlingen visar hur denna hierarkiska kunskapssyn också har utövat inflytande på formgivningsfälten och hur den där bidragit till det paradoxala att formaspekter på formgivning ofta hamnar i skymundan. Syftet med avhandlingen är att genom kritisk analys och tolkning av sådana kunskapskulturer som starkt präglas av läsande och skrivande som medel för sina teoribildningar kunna synliggöra vissa problem då dessa medel och språk tillämpas inom fälten för formgivning. Dessa textualiseringstendenser belyses också utifrån perspektiven; epistemologi, tradition, historia och makt.

Bendik Kaltenborn är en norsk tecknare född 1980 i Oslo. Han har en magister i illustration och design från Konstfack i Stockholm och är en av grundarna av seriekollektivet Dongery. Hans verk syns regelbundet i The New Yorker, The Washington Post, och en rad andra tidningar. Han är även en hyllad affischdesigner och har gjort en rad uppmärksammade skivomslag till artisten Todd Terje. Hans förra seriesamling ”Serie som vil deg väl” vann en rad priser i Norge, bl.a. kulturdepartementets seriepris. ”GILLAR LÄGET” samlar serier och teckningar gjorda de senaste fem åren.