En psykologisk roman om skuld, barmhärtighet och självbedrägeri Stefan Zweigs mest expansiva och tragiska verk.

När den unge kavalleriofficeren Anton Hofmiller bjuds in till ett slott utanför garnisonsstaden där han är stationerad, tackar han ja av artighet och snubblar rakt in i ett drama han inte förstår vidden av. I slottet bor den rika, rullstolsbundna Edith, vars skarpa intellekt och känslomässiga hunger fångar honom i ett nät av ömkan, förväntningar och krav. Vad som börjar som ett artigt medlidande förvandlas till en destruktiv spiral av självuppoffring, lögner och känslomässig gisslan med ödesdigra konsekvenser.

Hjärtats oro (Ungeduld des Herzens, 1939) är Zweigs enda fullbordade roman, skriven i exil i skuggan av Europas sammanbrott. Här når hans psykologiska skarpsyn och moraliska sensibilitet sin fulla höjd. Romanen är både en kärleksberättelse och ett etiskt kammarspel, där gränsen mellan empati och självförhävelse suddas ut. I centrum står frågan: När vi handlar av godhet är det verkligen den andra vi räddar, eller oss själva?

I Hjärtats oro skildras inte de stora historiska skeendena, utan de subtila känslomässiga mekanismer som styr människans val. Med elegans och tragisk klarhet blottlägger Zweig hur barmhärtighet kan förvandlas till makt, och hur känslomässig feghet kan förkläs till dygd.

I översättning av Hugo Hultenberg.

STEFAN ZWEIG [1881 1942] var en av mellankrigstidens mest lästa europeiska författare en mästare i psykologisk kortprosa, essä och biografi. I Hjärtats oro, hans enda roman i full längd, sammanfattas hela hans humanistiska projekt: att förstå människans inre konflikter, drivkrafter och självbedrägerier. Romanen är inte bara ett tragiskt porträtt av ett öde, utan också ett avsked till en tid och ett Europa på väg mot sin undergång.