Vishetens käkben är Lithners återkomst till lyriken. Verket tar upp det som i efterhand all avstannad rörelse, det ogenomtänkt reaktiva lämnar efter sig, om hur vi människor så lättsamt låter våran röst bli köpt, övertalade av yttre faktorer, hur vi förlorade i massorna, tappar den egna klara tanken. Likt tidigare verk pendlar Lithner säkert mellan det abstrakta samt det av författaren själv upplevda, noga men sublimt korsat med det faktiska.
