Gustaf Wingrens numera smått klassiska bok Människa och kristen. En bok om Irenaeus (1983) skrevs med utgångspunkt från och för att fungera i ett alldeles speciellt historiskt sammanhang. Men författaren arbetade i själva verket utifrån olika historiska horisonter: 100-talet respektive 1900-talet, två epoker åtskilda av ett nära artonhundraårigt tidsspann, men sammansmälta i en och samma problematik. Denna utgångspunkt för framställningen bär på långt mer sprängstoff än vad det kan se ut som vid en första anblick. Wingrens utgångspunkt i Människa och kristen är att vår tid har långt fler likheter med Irenaeus tid än med den epok som Luther levde i, och det hänger samman med kyrkans förändrade ställning: Vi närmar oss fornkyrkans minoritetsläge. Ur Bengt Kristensson Ugglas efterord till denna nyutgåva av Gustaf Wingrens bok från 1983.
