Under andra hälften av 300-talet författade kyrkofadern Basileios från Kaisareia ett verk som har fått titeln Till de unga. Där ger han sin syn på hur man som ung katekumen (en person som ännu inte är döpt) bör förhålla sig till den hedniska kulturen och till den grekiska profana litteratur som samtidens bildade kristna i det romerska riket svårligen kunde undgå att ta del av. Basileios, som i ungdomen själv hade studerat den grekiska litteraturen i studentstaden Athen, uppmanar de unga att läsa den, men att göra det med försiktighet och med en medvetenhet om att den ofta uppmanar till ett lösaktigt liv. Allt som leder tankarna till ett sådant liv måste katekumenen undvika att låta sig påverkas av. Det hade redan länge förts en diskussion bland bildade kristna om hur man skulle förhålla sig till det grekiska arvet och Basileios argumenterar här för att även antik litteratur som inte är uttalat kristen under vissa omständigheter har ett värde. Till de unga kan ses som en instruktionsbok för hur den profana litteraturen ska läsas. När Basileios levde var det romerska riket i mångt och mycket ännu ett hedniskt rike. Även om de flesta kejsare från och med Konstantin den store var kristna fyllde de gamla hedniska högre utbildningarna i Athen och på andra orter ännu en viktig roll vad gällde att utbilda dugliga medborgare. I den här boken presenteras 300-talets högre utbildningssystem och Athen, som en av tidens viktigare utbildningsorter, står i centrum. Där studerade inte bara Basileios själv, utan även hans vän, den framtida biskopen, Gregorios från Nazianzos. Deras lärare var den framstående kristne sofisten Prohairesios. De flesta av Basileios och Gregorios studiekamrater och övriga lärare var däremot hedningar. Bland dessa finner vi den berömde kulturpersonligheten Libanios från Antiokia och Roms siste hedniske kejsare, Julianus »Apostata«. Boken avslutas med en översättning till svenska av Till de unga.

Under andra hälften av 300-talet författade kyrkofadern Basileios från Kaisareia ett verk som har fått titeln Till de unga. Där ger han sin syn på hur man som ung katekumen (en person som ännu inte är döpt) bör förhålla sig till den hedniska kulturen och till den grekiska profana litteratur som samtidens bildade kristna i det romerska riket svårligen kunde undgå att ta del av. Basileios, som i ungdomen själv hade studerat den grekiska litteraturen i studentstaden Athen, uppmanar de unga att läsa den, men att göra det med försiktighet och med en medvetenhet om att den ofta uppmanar till ett lösaktigt liv. Allt som leder tankarna till ett sådant liv måste katekumenen undvika att låta sig påverkas av. Det hade redan länge förts en diskussion bland bildade kristna om hur man skulle förhålla sig till det grekiska arvet och Basileios argumenterar här för att även antik litteratur som inte är uttalat kristen under vissa omständigheter har ett värde. Till de unga kan ses som en instruktionsbok för hur den profana litteraturen ska läsas. När Basileios levde var det romerska riket i mångt och mycket ännu ett hedniskt rike. Även om de flesta kejsare från och med Konstantin den store var kristna fyllde de gamla hedniska högre utbildningarna i Athen och på andra orter ännu en viktig roll vad gällde att utbilda dugliga medborgare. I den här boken presenteras 300-talets högre utbildningssystem och Athen, som en av tidens viktigare utbildningsorter, står i centrum. Där studerade inte bara Basileios själv, utan även hans vän, den framtida biskopen, Gregorios från Nazianzos. Deras lärare var den framstående kristne sofisten Prohairesios. De flesta av Basileios och Gregorios studiekamrater och övriga lärare var däremot hedningar. Bland dessa finner vi den berömde kulturpersonligheten Libanios från Antiokia och Roms siste hedniske kejsare, Julianus »Apostata«. Boken avslutas med en översättning till svenska av Till de unga.