Hur lär vi oss att leva med varandra? Hur formas en gemenskap, ett samhälle, där den enskilde får plats utan att ta någon annans utrymme? Måste vi ha regler för att leva tillsammans? Vad gör reglerna med oss och vår längtan efter frihet, vårt sökande efter mening och våra försök att leva tillsammans? Vad ger dem auktoritet och acceptans? Klosterlivets historia är ett sökande efter och försök att svara på dessa frågor. Som experimentverkstäder har de mejslat fram traditioner och synsätt långt utanför de egna murarna. I den egyptiska öknen, i den enskildes sökande efter frihet, i en betoning av egen träning och i längtan efter ett odelat liv, har klosterlivet sitt ursprung. Men till skillnad från sin östliga motsvarighet fick den västliga klostertraditionen mycket snart en något annorlunda karaktär med tydliga klosterregler, ett gemensamt liv format genom en gemensam bildningsgång och en tydligt textorienterad auktoritet. I denna tradition har vår västerländska syn på bildning och auktoritet, vår lagstiftning och vår syn på den enskildes plats i gemenskapen sin grogrund. I denna bok redovisar en grupp forskare vid Lunds universitet resultaten av sina försök att svara på frågan hur och varför det blev så. Boken vill därmed ge ett bidrag till frågorna om hur det västerländska samhället och dess bildningskultur formades när det västromerska riket bröt samman.
