Om mystikern Hjalmar Ekström (1885–1962) skriver Martin Lönnebo: han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv . Han är främst känd genom sina själavårdande brev, utgivna i flera upplagor. Men den här nyligen funna brevsamlingen skiljer sig från de tidigare. För det första är breven inte utvalda och redigerade utan vi får läsa det som Ekström skriver oavkortat. För det andra – och här blir det spännande – får vi ta del av en mystikers själavård till en ung aktiv medlem i en frikyrkoförsamling. Den bråddjupa vägen mot den stora glädjen handlar inte bara om att lämna den yttre världens lockelser utan lika mycket de som kommer av att synas from och andlig. Brevväxlingen mellan skomakaren Hjalmar Ekström i Helsingborg och byggnadssnickare Arnfrid Larsson i Oxsta, Sundsvall inleddes 1926. Breven spänner över en 21 år lång korrespondens och initierades av Hjalmar Ekström själv. Då var Arnfrid Larsson 26 år gammal. Den allt närmare kontakten och vänskapen – den ljuva ande-gemenskapen dem emellan höll livet ut för Arnfrid.

Om mystikern Hjalmar Ekström (1885–1962) skriver Martin Lönnebo: han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv . Han är främst känd genom sina själavårdande brev, utgivna i flera upplagor. Men den här nyligen funna brevsamlingen skiljer sig från de tidigare. För det första är breven inte utvalda och redigerade utan vi får läsa det som Ekström skriver oavkortat. För det andra – och här blir det spännande – får vi ta del av en mystikers själavård till en ung aktiv medlem i en frikyrkoförsamling. Den bråddjupa vägen mot den stora glädjen handlar inte bara om att lämna den yttre världens lockelser utan lika mycket de som kommer av att synas from och andlig. Brevväxlingen mellan skomakaren Hjalmar Ekström i Helsingborg och byggnadssnickare Arnfrid Larsson i Oxsta, Sundsvall inleddes 1926. Breven spänner över en 21 år lång korrespondens och initierades av Hjalmar Ekström själv. Då var Arnfrid Larsson 26 år gammal. Den allt närmare kontakten och vänskapen – den ljuva ande-gemenskapen dem emellan höll livet ut för Arnfrid.

Om mystikern Hjalmar Ekström (1885–1962) skriver Martin Lönnebo: han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv . Han är främst känd genom sina själavårdande brev, utgivna i flera upplagor. Men den här nyligen funna brevsamlingen skiljer sig från de tidigare. För det första är breven inte utvalda och redigerade utan vi får läsa det som Ekström skriver oavkortat. För det andra – och här blir det spännande – får vi ta del av en mystikers själavård till en ung aktiv medlem i en frikyrkoförsamling. Den bråddjupa vägen mot den stora glädjen handlar inte bara om att lämna den yttre världens lockelser utan lika mycket de som kommer av att synas from och andlig. Brevväxlingen mellan skomakaren Hjalmar Ekström i Helsingborg och byggnadssnickare Arnfrid Larsson i Oxsta, Sundsvall inleddes 1926. Breven spänner över en 21 år lång korrespondens och initierades av Hjalmar Ekström själv. Då var Arnfrid Larsson 26 år gammal. Den allt närmare kontakten och vänskapen – den ljuva ande-gemenskapen dem emellan höll livet ut för Arnfrid.