Om mystikern Hjalmar Ekström (1885–1962) skriver Martin Lönnebo: han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv . Han är främst känd genom sina själavårdande brev, utgivna i flera upplagor. Men den här nyligen funna brevsamlingen skiljer sig från de tidigare. För det första är breven inte utvalda och redigerade utan vi får läsa det som Ekström skriver oavkortat. För det andra – och här blir det spännande – får vi ta del av en mystikers själavård till en ung aktiv medlem i en frikyrkoförsamling. Den bråddjupa vägen mot den stora glädjen handlar inte bara om att lämna den yttre världens lockelser utan lika mycket de som kommer av att synas from och andlig. Brevväxlingen mellan skomakaren Hjalmar Ekström i Helsingborg och byggnadssnickare Arnfrid Larsson i Oxsta, Sundsvall inleddes 1926. Breven spänner över en 21 år lång korrespondens och initierades av Hjalmar Ekström själv. Då var Arnfrid Larsson 26 år gammal. Den allt närmare kontakten och vänskapen – den ljuva ande-gemenskapen dem emellan höll livet ut för Arnfrid.

Detta är en bok som skall läsas med hjärtat av en djupt förälskad själ. Den är ett försök att beskriva det obeskrivbara: själens förening med Gud, det andliga äktenskapet och vägen dit. Höga visans bildspråk är utgångspunk- ten, där kärleken mellan Brudgummen och bruden i målas djärva färger. Skomakaren Hjalmar Ekström, (18851962) var en av 1900-talets mest betydande andliga ledare och mystiker. Förutom några få artiklar om det inre livet skrev han den här utläggningen av Salomos Höga Visa.

Hjalmar Ekström (1885 1962) framstår allt mer som en av vårt lands viktigaste andliga gestalter och är mest känd genom sina själavårdande brev. Brevsamlingen Den fördolda verkstaden är nu utgiven i sin åttonde upplaga. Genom breven och sin förbön kom eftervärlden att minnas skomakaren Ekström som en andlig ledare, verksam i en fördold verkstad. De texter vi möter i den här boken skrev Ekström till en tidskrift som han och några vänner startade 1924 och utgav under två år. Det är en förkunnelse som siktar mot mystikens hjärtpunkt i den kristna tron: när vi mister all tilltro till oss själva och vår förmåga får äntligen Gud en chans att göra allt för oss. Det är Herren själv som leder själen genom mörker och utblottelse till den översvinneliga närheten och enheten med honom själv. Biskop Martin Lönnebo skriver om Hjalmar Ekström: »Han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv.« Ekström är också flitigt citerad av broder Wilfrid Stinissen, och Peter Halldorf har skrivit en bok om Ekström och kretsen omkring honom. Han har också blivit föremål för en doktorsavhandling av Antoon Geels.

Om mystikern Hjalmar Ekström (1885–1962) skriver Martin Lönnebo: han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv . Han är främst känd genom sina själavårdande brev, utgivna i flera upplagor. Men den här nyligen funna brevsamlingen skiljer sig från de tidigare. För det första är breven inte utvalda och redigerade utan vi får läsa det som Ekström skriver oavkortat. För det andra – och här blir det spännande – får vi ta del av en mystikers själavård till en ung aktiv medlem i en frikyrkoförsamling. Den bråddjupa vägen mot den stora glädjen handlar inte bara om att lämna den yttre världens lockelser utan lika mycket de som kommer av att synas from och andlig. Brevväxlingen mellan skomakaren Hjalmar Ekström i Helsingborg och byggnadssnickare Arnfrid Larsson i Oxsta, Sundsvall inleddes 1926. Breven spänner över en 21 år lång korrespondens och initierades av Hjalmar Ekström själv. Då var Arnfrid Larsson 26 år gammal. Den allt närmare kontakten och vänskapen – den ljuva ande-gemenskapen dem emellan höll livet ut för Arnfrid.

Detta är en bok som skall läsas med hjärtat av en djupt förälskad själ. Den är ett försök att beskriva det obeskrivbara: själens förening med Gud, det andliga äktenskapet och vägen dit. Höga visans bildspråk är utgångspunk- ten, där kärleken mellan Brudgummen och bruden i målas djärva färger. Skomakaren Hjalmar Ekström, (18851962) var en av 1900-talets mest betydande andliga ledare och mystiker. Förutom några få artiklar om det inre livet skrev han den här utläggningen av Salomos Höga Visa.

Hjalmar Ekström (1885 1962) framstår allt mer som en av vårt lands viktigaste andliga gestalter och är mest känd genom sina själavårdande brev. Brevsamlingen Den fördolda verkstaden är nu utgiven i sin åttonde upplaga. Genom breven och sin förbön kom eftervärlden att minnas skomakaren Ekström som en andlig ledare, verksam i en fördold verkstad. De texter vi möter i den här boken skrev Ekström till en tidskrift som han och några vänner startade 1924 och utgav under två år. Det är en förkunnelse som siktar mot mystikens hjärtpunkt i den kristna tron: när vi mister all tilltro till oss själva och vår förmåga får äntligen Gud en chans att göra allt för oss. Det är Herren själv som leder själen genom mörker och utblottelse till den översvinneliga närheten och enheten med honom själv. Biskop Martin Lönnebo skriver om Hjalmar Ekström: »Han är enligt min mening en av de mest betydande mystikerna i nordiskt fromhetsliv.« Ekström är också flitigt citerad av broder Wilfrid Stinissen, och Peter Halldorf har skrivit en bok om Ekström och kretsen omkring honom. Han har också blivit föremål för en doktorsavhandling av Antoon Geels.