Året är 1969 och amerikanen Neil Armstrong blir den första människan att sätta sin fot på månen. I USA installeras Richard Nixon som landets president. Under valrörelsen har Nixon lovat att göra sitt bästa för att få slut på Vietnamkriget. I januari erkänner den svenska regeringen Nordvietnam och meddelar i februari att desertörer och andra krigsvägrare som kommit till Sverige ska få större trygghet, om än inte beviljas politisk asyl enbart som desertörer.

I förbundsdagsvalet i Västtyskland går det socialdemokratiska partiet med ordföranden Willy Brandt starkt framåt, dock utan att få egen majoritet, och bildar regering med liberalerna. I Frankrike avgår de Gaulle som president i april och Georges Pompidou väljs och installeras. I Tjeckoslovakien fråntas Alexander Dub ek posten som generalsekreterare för landets kommunistparti.

I Sverige diskuteras författningsfrågorna livligt detta år både inom de olika partierna och mellan dem. I maj månad beslutar den svenska riksdagen att flera kommuner i Sverige ska läggas samman, och antalet minskar därmed från cirka 800 till 282, uppdelade efter näringsgeografiskt sammanhängande regioner.

Högerpartiet i Sverige beslutar i januari att ändra namn till Moderata samlingspartiet. I september håller Vänsterpartiet kommunisterna kongress. Kongressen blir stormig, särskilt vid valet av den nya partistyrelsen, och den omvalde ordföranden C-H Hermansson yttrar de berömda orden Någon djävla ordning måste det vara i ett parti .

I september/oktober 1969 håller Socialdemokratiska Arbetarepartiet sin 24:e ordinarie kongress. Den viktigaste dagordningspunkten gäller val av ny partiordförande efter Tage Erlander, som nu avsagt sig omval. Olof Palme nomineras, liksom Gunnar Sträng, som dock avsäger sig efter att ha framhållit att har man en ung man som besitter alla de önskvärda kvalifikationerna och en äldre man, som har en del av dessa kvalifikationer, talar allt för att den yngre skall väljas . Kongressen väljer enhälligt Olof Palme till partiordförande, vilket även innebär att han av kungen får uppdraget att som statsminister bilda ny regering. Ny utbildningsminister efter Palme blir Ingvar Carlsson och Lennart Geijer blir justitieminister efter Herman Kling.

Tage Erlander lämnar alltså detta år de två viktiga uppgifterna som statsminister och ordförande i SAP. Han kommer att sitta kvar i riksdagen fram till 1973 och kan när han avslutar sin politiska gärning se tillbaka på 40 år som riksdagsledamot, varav drygt hälften av dem som Sveriges statsminister.

Året är 1969 och amerikanen Neil Armstrong blir den första människan att sätta sin fot på månen. I USA installeras Richard Nixon som landets president. Under valrörelsen har Nixon lovat att göra sitt bästa för att få slut på Vietnamkriget. I januari erkänner den svenska regeringen Nordvietnam och meddelar i februari att desertörer och andra krigsvägrare som kommit till Sverige ska få större trygghet, om än inte beviljas politisk asyl enbart som desertörer.

I förbundsdagsvalet i Västtyskland går det socialdemokratiska partiet med ordföranden Willy Brandt starkt framåt, dock utan att få egen majoritet, och bildar regering med liberalerna. I Frankrike avgår de Gaulle som president i april och Georges Pompidou väljs och installeras. I Tjeckoslovakien fråntas Alexander Dub ek posten som generalsekreterare för landets kommunistparti.

I Sverige diskuteras författningsfrågorna livligt detta år både inom de olika partierna och mellan dem. I maj månad beslutar den svenska riksdagen att flera kommuner i Sverige ska läggas samman, och antalet minskar därmed från cirka 800 till 282, uppdelade efter näringsgeografiskt sammanhängande regioner.

Högerpartiet i Sverige beslutar i januari att ändra namn till Moderata samlingspartiet. I september håller Vänsterpartiet kommunisterna kongress. Kongressen blir stormig, särskilt vid valet av den nya partistyrelsen, och den omvalde ordföranden C-H Hermansson yttrar de berömda orden Någon djävla ordning måste det vara i ett parti .

I september/oktober 1969 håller Socialdemokratiska Arbetarepartiet sin 24:e ordinarie kongress. Den viktigaste dagordningspunkten gäller val av ny partiordförande efter Tage Erlander, som nu avsagt sig omval. Olof Palme nomineras, liksom Gunnar Sträng, som dock avsäger sig efter att ha framhållit att har man en ung man som besitter alla de önskvärda kvalifikationerna och en äldre man, som har en del av dessa kvalifikationer, talar allt för att den yngre skall väljas . Kongressen väljer enhälligt Olof Palme till partiordförande, vilket även innebär att han av kungen får uppdraget att som statsminister bilda ny regering. Ny utbildningsminister efter Palme blir Ingvar Carlsson och Lennart Geijer blir justitieminister efter Herman Kling.

Tage Erlander lämnar alltså detta år de två viktiga uppgifterna som statsminister och ordförande i SAP. Han kommer att sitta kvar i riksdagen fram till 1973 och kan när han avslutar sin politiska gärning se tillbaka på 40 år som riksdagsledamot, varav drygt hälften av dem som Sveriges statsminister.