Boken behandlar de allra översta granarna, på gränsen mot fjällbjörkskog, kalfjäll och tundra. Fjällnära granar uppvisar en fascinerande formvariation, som avspeglar ett kärvt växtklimat och dess variationer över tiden. De kan därför fungera som biologiska indikatorer på ändrat klimat. Granens historia i fjällnära trakter, allt sedan istidens slut, har på senare tid kommit i nytt och förklarat ljus, tack vare nya forskningsmetoder. Genom fynd av vedrester som har daterats med kol 14-metodik, vet vi nu att granen var ett av de första trädslagen att visa sig på höga, tidigt isfria fjälltoppar, redan strax efter den senaste istidens kulmination för drygt 13 000 år sedan. Kanske växte granar rent av på isfria områden under delar av istiden. Vi finner än i dag levande granar som är drygt 9 500 år gamla i högfjällen. De vederlägger därmed en tidigare allmän uppfattning om granen som ett av de sista invandrade träden i norra Skandinavien. Det varmare klimatet under de senaste hundra åren har flyttat granens alpina trädgräns till en nivå som är maximalt 245 meter högre än i början av 1900-talet. Om allt detta och mycket annat berättar vi i boken, som är rikligt illustrerad med pedagogiska foton i färg.

Boken behandlar de allra översta granarna, på gränsen mot fjällbjörkskog, kalfjäll och tundra. Fjällnära granar uppvisar en fascinerande formvariation, som avspeglar ett kärvt växtklimat och dess variationer över tiden. De kan därför fungera som biologiska indikatorer på ändrat klimat. Granens historia i fjällnära trakter, allt sedan istidens slut, har på senare tid kommit i nytt och förklarat ljus, tack vare nya forskningsmetoder. Genom fynd av vedrester som har daterats med kol 14-metodik, vet vi nu att granen var ett av de första trädslagen att visa sig på höga, tidigt isfria fjälltoppar, redan strax efter den senaste istidens kulmination för drygt 13 000 år sedan. Kanske växte granar rent av på isfria områden under delar av istiden. Vi finner än i dag levande granar som är drygt 9 500 år gamla i högfjällen. De vederlägger därmed en tidigare allmän uppfattning om granen som ett av de sista invandrade träden i norra Skandinavien. Det varmare klimatet under de senaste hundra åren har flyttat granens alpina trädgräns till en nivå som är maximalt 245 meter högre än i början av 1900-talet. Om allt detta och mycket annat berättar vi i boken, som är rikligt illustrerad med pedagogiska foton i färg.

Boken behandlar de allra översta granarna, på gränsen mot fjällbjörkskog, kalfjäll och tundra. Fjällnära granar uppvisar en fascinerande formvariation, som avspeglar ett kärvt växtklimat och dess variationer över tiden. De kan därför fungera som biologiska indikatorer på ändrat klimat. Granens historia i fjällnära trakter, allt sedan istidens slut, har på senare tid kommit i nytt och förklarat ljus, tack vare nya forskningsmetoder. Genom fynd av vedrester som har daterats med kol 14-metodik, vet vi nu att granen var ett av de första trädslagen att visa sig på höga, tidigt isfria fjälltoppar, redan strax efter den senaste istidens kulmination för drygt 13 000 år sedan. Kanske växte granar rent av på isfria områden under delar av istiden. Vi finner än i dag levande granar som är drygt 9 500 år gamla i högfjällen. De vederlägger därmed en tidigare allmän uppfattning om granen som ett av de sista invandrade träden i norra Skandinavien. Det varmare klimatet under de senaste hundra åren har flyttat granens alpina trädgräns till en nivå som är maximalt 245 meter högre än i början av 1900-talet. Om allt detta och mycket annat berättar vi i boken, som är rikligt illustrerad med pedagogiska foton i färg.