Leif Kullman – författare

Träd och andra organismer som lever på gränsen till sin förmåga, reagerar snabbt på klimatförändringar. Fjällens trädgränser är därför tydliga och bra indikatorer på att klimatet ändras. I text och bild vill vi här ge läsaren kunskap och förståelse för hur trädgränsen har varierat över tid samt dess relation till klimatet. Vi presenterar även nya rön och spännande upptäckter om fjällens trädgränser under de första isfria årtusendena, efter den senaste istiden. Detta ger oss perspektiv på de klimatrelaterade förändringar som sker i fjällen i dag. Innehållet baseras på robusta empiriska data, förankrade i internationell vetenskaplig litteratur.

I fjälltrakterna, där växter och djur ofta lever på gränsen till sin förmåga, märks klimatförändringarnas effekter tydligast. Därför kan även små klimatvariationer ändra förutsättningarna för det biologiska livet och därigenom även vår egen invanda bild av fjällandskapet. Här berättar vi om fjällens historiska och nutida utveckling i Helags-Sylarnaområdet, utifrån de senaste forskningsrönen och med särskild tonvikt på klimatets och växtlighetens föränderlighet.

Fjällbjörkskogen, mellan barrskog och kalfjäll, är utmärkande för de skandinaviska fjällen. Den beskrivs här ur ett dynamiskt perspektiv, som innefattar utvecklingen efter den senaste istiden fram till i dag. Effekterna av nutidens klimatförbättring och människans historiska nyttjande behandlas ingående, med konkreta exempel i ord och bild. En omfattande litteraturförteckning finns till hjälp för den som ytterligare önskar fördjupa sig i detta spännande ämne.

Tallen - i mångas ögon vårt vackraste och mest vördnadsbjudande trädslag - utgör själva sinnebilden för nordisk natur och är dessutom ryggraden i vår ekonomi. Häri ligger också fröet till en konflikt mellan bevarande och exploatering. Särskilt tydligt har detta blivit i fjälltrakterna. Här finns de sista relativt orörda boreala skogarna i vår del av världen, med nyckelbiotoper av stort värde för bevarande av den biologiska mångfalden, samt för framtida skogsbiologisk forskning. De fjällnära tallskogarna är dessutom en hittills relativt föga exploaterad resurs för skogsnäringen och utgör, varsamt brukad, en viktig bas för människans utkomst i dessa trakter. Bristen på grundläggande biologisk kunskap om de fjällnära skogarna - förutsättningen för deras existens och förvaltning - har gjort den här konflikten särskilt inflammerad. Frågan har kommit i nytt ljus under senare år, då effekterna av ett förväntat, varmare klimat kan tyckas ha undanröjt tidigare klimatbetingade föryngringshinder och välgrundade restriktioner för storskaligt, fjällnära skogsbruk. Här ges en bild av tallen (Pinus sylvestris) och dess uppträdande, i nutid och förfluten tid, vid gränsen mot kalfjäll och tundra. Vi har valt att främst fokusera på tallarna i själva trädgränsen, eftersom det är här vi ser klimatets inflytande allra klarast. Ett av våra mål är att belysa fjälltallarna så som viktiga, inspirerande och kunskapsberikande delar av ekosystem, väl värda att bevara för framtiden.

Fjällbjörkskogen, mellan barrskog och kalfjäll, är utmärkande för de skandinaviska fjällen. Den beskrivs här ur ett dynamiskt perspektiv, som innefattar utvecklingen efter den senaste istiden fram till i dag. Effekterna av nutidens klimatförbättring och människans historiska nyttjande behandlas ingående, med konkreta exempel i ord och bild. En omfattande litteraturförteckning finns till hjälp för den som ytterligare önskar fördjupa sig i detta spännande ämne.

Glaciärer uppfattas ofta som symboler för fjällnaturens ursprunglighet och stabilitet. Faktum är dock att de flesta av våra 250-300 svenska glaciärer, är relativt sentida företeelser. De började bildas i större skala för omkring 4000 år sedan, när klimatet blev svalare och mer nederbördsrikt. Dessförinnan hade vi under 6000-7000 år ett varmare och i många avseenden gynnsammare klimat, vilket visas av att glaciärerna i många fall har föregåtts av träd och skogsbestånd bestående av fjällbjörk, tall, gran, sibirisk lärk, rönn, gråal och asp. Rester av dessa träd (stammar, grenar, rötter, etc.) spolas i dag fram vid fronten av många smältande glaciärer, ofta högt ovanför (600-700 meter) dagens trädgränser. Dessa megafossil har helt ändrat den gamla bilden av fjällens vegetationshistoria.

Boken behandlar de allra översta granarna, på gränsen mot fjällbjörkskog, kalfjäll och tundra. Fjällnära granar uppvisar en fascinerande formvariation, som avspeglar ett kärvt växtklimat och dess variationer över tiden. De kan därför fungera som biologiska indikatorer på ändrat klimat. Granens historia i fjällnära trakter, allt sedan istidens slut, har på senare tid kommit i nytt och förklarat ljus, tack vare nya forskningsmetoder. Genom fynd av vedrester som har daterats med kol 14-metodik, vet vi nu att granen var ett av de första trädslagen att visa sig på höga, tidigt isfria fjälltoppar, redan strax efter den senaste istidens kulmination för drygt 13 000 år sedan. Kanske växte granar rent av på isfria områden under delar av istiden. Vi finner än i dag levande granar som är drygt 9 500 år gamla i högfjällen. De vederlägger därmed en tidigare allmän uppfattning om granen som ett av de sista invandrade träden i norra Skandinavien. Det varmare klimatet under de senaste hundra åren har flyttat granens alpina trädgräns till en nivå som är maximalt 245 meter högre än i början av 1900-talet. Om allt detta och mycket annat berättar vi i boken, som är rikligt illustrerad med pedagogiska foton i färg.

Glaciärer uppfattas ofta som symboler för fjällnaturens ursprunglighet och stabilitet. Faktum är dock att de flesta av våra 250-300 svenska glaciärer, är relativt sentida företeelser. De började bildas i större skala för omkring 4000 år sedan, när klimatet blev svalare och mer nederbördsrikt. Dessförinnan hade vi under 6000-7000 år ett varmare och i många avseenden gynnsammare klimat, vilket visas av att glaciärerna i många fall har föregåtts av träd och skogsbestånd bestående av fjällbjörk, tall, gran, sibirisk lärk, rönn, gråal och asp. Rester av dessa träd (stammar, grenar, rötter, etc.) spolas i dag fram vid fronten av många smältande glaciärer, ofta högt ovanför (600-700 meter) dagens trädgränser. Dessa megafossil har helt ändrat den gamla bilden av fjällens vegetationshistoria.

I fjälltrakterna, där växter och djur ofta lever på gränsen till sin förmåga, märks klimatförändringarnas effekter tydligast. Därför kan även små klimatvariationer ändra förutsättningarna för det biologiska livet och därigenom även vår egen invanda bild av fjällandskapet. Här berättar vi om fjällens historiska och nutida utveckling i Helags-Sylarnaområdet, utifrån de senaste forskningsrönen och med särskild tonvikt på klimatets och växtlighetens föränderlighet.

Tallen - i mångas ögon vårt vackraste och mest vördnadsbjudande trädslag - utgör själva sinnebilden för nordisk natur och är dessutom ryggraden i vår ekonomi. Häri ligger också fröet till en konflikt mellan bevarande och exploatering. Särskilt tydligt har detta blivit i fjälltrakterna. Här finns de sista relativt orörda boreala skogarna i vår del av världen, med nyckelbiotoper av stort värde för bevarande av den biologiska mångfalden, samt för framtida skogsbiologisk forskning. De fjällnära tallskogarna är dessutom en hittills relativt föga exploaterad resurs för skogsnäringen och utgör, varsamt brukad, en viktig bas för människans utkomst i dessa trakter. Bristen på grundläggande biologisk kunskap om de fjällnära skogarna - förutsättningen för deras existens och förvaltning - har gjort den här konflikten särskilt inflammerad. Frågan har kommit i nytt ljus under senare år, då effekterna av ett förväntat, varmare klimat kan tyckas ha undanröjt tidigare klimatbetingade föryngringshinder och välgrundade restriktioner för storskaligt, fjällnära skogsbruk. Här ges en bild av tallen (Pinus sylvestris) och dess uppträdande, i nutid och förfluten tid, vid gränsen mot kalfjäll och tundra. Vi har valt att främst fokusera på tallarna i själva trädgränsen, eftersom det är här vi ser klimatets inflytande allra klarast. Ett av våra mål är att belysa fjälltallarna så som viktiga, inspirerande och kunskapsberikande delar av ekosystem, väl värda att bevara för framtiden.

Det levande fjällandskapet förändras marginellt i ett varmare klimat. Ett en delvis ny fjällvärld ligger i pipelinen. Träden växer högre upp på fjällen och växttäcket blir grönare, tätare och frodigare. Detta har hänt tidigare i fjällandskapets långa historia. Här försöker vi, med exempel från Dalafjällen, se på dagens förändringar i ett längre miljöhistoriskt perspektiv. Även om uppvärmningen fortsätter i samma takt som hittills, så sker det inom ramen för den naturliga variationen efter den senaste istiden. Det innebär såväl problem som möjligheter för samhällets och naturens utveckling. Tack vare evolution och anpassningsförmåga har biosfären och mänskligheten överlevt och utvecklats, under påverkan av minst lika omfattande klimatskiftningar än de som numera förutspås av klimatmodeller.

Träd och andra organismer som lever på gränsen till sin förmåga, reagerar snabbt på klimatförändringar. Fjällens trädgränser är därför tydliga och bra indikatorer på att klimatet ändras. I text och bild vill vi här ge läsaren kunskap och förståelse för hur trädgränsen har varierat över tid samt dess relation till klimatet. Vi presenterar även nya rön och spännande upptäckter om fjällens trädgränser under de första isfria årtusendena, efter den senaste istiden. Detta ger oss perspektiv på de klimatrelaterade förändringar som sker i fjällen i dag. Innehållet baseras på robusta empiriska data, förankrade i internationell vetenskaplig litteratur.