Gripande prosa i sin vackraste form." Borås Tidning "Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.

Sagt om boken

"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." Dagens Nyheter

"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." Aftonbladet

"Prosa i sin vackraste form." Borås Tidning

"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

"En känslosam berättelse." Flamman "Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." Svenska Dagbladet

"en lika del smärtsam som vacker berättelse." Metro

"Rosén har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna."

Gripande prosa i sin vackraste form." Borås Tidning "Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.

Sagt om boken

"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." Dagens Nyheter

"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." Aftonbladet

"Prosa i sin vackraste form." Borås Tidning

"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

"En känslosam berättelse." Flamman "Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." Svenska Dagbladet

"en lika del smärtsam som vacker berättelse." Metro

"Rosén har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna."

Gripande prosa i sin vackraste form." Borås Tidning "Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.

Sagt om boken

"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." Dagens Nyheter

"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." Aftonbladet

"Prosa i sin vackraste form." Borås Tidning

"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

"En känslosam berättelse." Flamman "Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." Svenska Dagbladet

"en lika del smärtsam som vacker berättelse." Metro

"Rosén har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna."