Eric Rosén – författare

"En stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomlligt avsminkad sådant." Dagens Nyheter

"Gripande prosa i sin vackraste form." Borås Tidning

"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.

"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." Dagens Nyheter

"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." Aftonbladet"Prosa i sin vackraste form." Borås Tidning"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten"En känslosam berättelse." Flamman"Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." Svenska Dagbladet

"en lika del smärtsam som vacker berättelse." Metro

"Rosén har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna." M Magasin

"...är helt tagen. Jag älskar berättandet, vilken otrolig förmåga han har att berätta en historia, Eric Rosén." Alex Schulman

"En ömsint berättelse om rätten att älska en pappa som gjorde så gott han kunde." Åsa Linderborg

"Årets hittills viktigaste svenska roman." Malin Persson Giolito

"En stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomlligt avsminkad sådant." Dagens Nyheter

"Gripande prosa i sin vackraste form." Borås Tidning

"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.

"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." Dagens Nyheter

"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." Aftonbladet"Prosa i sin vackraste form." Borås Tidning"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten"En känslosam berättelse." Flamman"Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." Svenska Dagbladet

"en lika del smärtsam som vacker berättelse." Metro

"Rosén har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna." M Magasin

"...är helt tagen. Jag älskar berättandet, vilken otrolig förmåga han har att berätta en historia, Eric Rosén." Alex Schulman

"En ömsint berättelse om rätten att älska en pappa som gjorde så gott han kunde." Åsa Linderborg

"Årets hittills viktigaste svenska roman." Malin Persson Giolito

"Eric Rosén skriver engagerande om när krisen blir personlig i Ett bättre djur"Dagens Nyheter

" Denna grymma berättelse om en man i kris är ett berättartekniskt trollerinummer. [...] en pulserande roman av en författare som förstår att det är synd om människorna och att läsaren är värd det bästa. Aftonbladet

"Det är ömsom spänning, ömsom en närvaro som tvingar läsaren kvar i något jobbigt. Orden rullar liksom långsamt nerför det sluttande plan som är bokens huvudtema, sökande efter upprättelse, och mot den ofrånkomliga upplösningen. I det stora hela är det en smärtsam bok men en bok som inte lämnar läsaren oberörd. En stark skönlitterär debut helt enkelt."4 av 5, Jack Lukkerz, BTJ

---------------------

Vem vänder man sig till när varken massmedierna, makthavarna eller ens egen dotter är villig att lyssna? I sin skönlitterära debut skriver Eric Rosén om Marcus. Han har allt, ett bra jobb och en underbar relation. Men plötsligt förlorar han sin fru Charlotte i cancer efter en förödande felbehandling. Under tiden som följer gör Marcus allt som står i hans makt för att hantera det som hänt. Men hur mycket han än försöker är det som om marken ger vika under honom. Mot omgivningens uttalade råd påbörjar han en kamp som tar honom betydligt längre än det från början var tänkt.Ett bättre djur är en mörk samtidsroman om vårt behov av upprättelse.

Eric Rosén, född 1980, är kulturjournalist och författare. Han debuterade 2019 med den självbiografiska Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. Ett bättre djur är hans romandebut.

Gripande prosa i sin vackraste form." Borås Tidning "Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.

Sagt om boken

"Ja, detta är en stark och rak berättelse. Texten är försåtligt enkel, men fångar något mycket sammansatt och flerskiktat: äkta kärlek mellan far och son som man måste bli fri från för att leva. Berättelsen är också en berättelse om Sverige, om den fattigdom vi aldrig befriat oss från. Och ett kärleksfullt minnesporträtt av fadern. Men ett fullkomligt avsminkat sådant." Dagens Nyheter

"Det gör ont, redan efter ett par sidor, och det gör ont på det där sättet som smärtar mest - den där smärtan och svärtan som rör sig inåt. Som blir kvar, för alltid." Aftonbladet

"Prosa i sin vackraste form." Borås Tidning

"Smärtsam skildring av faderskärlek." Göteborgs-Posten

"En känslosam berättelse." Flamman "Boken väckte många tankar långt efter sista sidan, om klass, föräldraskap, kärlek och drivkrafter." Svenska Dagbladet

"en lika del smärtsam som vacker berättelse." Metro

"Rosén har den skickliga klasskildrarens förmåga att synliggöra fattigdomens och depressionens skamsna detaljer. /.../ En stark läsupplevelse, som får mig att tänka på Svinalängorna."