Betraktelser i omloppsbana

Lättläst och väldigt intressant!

Boken är skriven av Marcus Wandt, den tredje svenske astronauten genom tiderna, med hjälp av journalisten Martin Wicklin. Marcus åkte upp på ett uppdrag till den internationella rymdstationen IIS under 2024 och boken gavs ut under samma år. Boken riktar sig till personer som på ett enkelt och lättsmält vis vill ta del av hur det går till att bli uttagen och utbildad till astronaut. Läsaren får en inblick i hur resan till och från IIS går till samt hur livet under 22 dygn ombord på IIS ter sig. Här samsas ett antal personer från olika nationer i en liten och komprimerad miljö. Livet ombord förutsätter samarbete och att alla bidrar med just sina specialkunskaper för att uppdraget skall lyckas. Man behöver inte vara rymdfysiker för att läsa den här boken, tvärt om. Den är skriven på ett enkelt och lekfullt vis som vem som helst förstår. Marcus genomförde sin utbildning på rekordfart, mindre än 14 månader från uttagning till rymdfärd. Det skall jämföras med Christer Fuglesangs utbildning som tog 14 år. Marcus är en enastående och imponerande person med en fantastisk kapacitet, men som på ett ödmjukt och lättbegripligt sätt förklarar att saker och ting i rymden inte alla gånger riktigt är som på jorden. Boken handlar också om mod och att ta risker. Marcus skulle aldrig sätta sig i en bil utan att ta på säkerhetsbältet, det är en helt onödig risk som inte ger något mervärde. Att skjutas upp i rymden med en raket innebär dock ganska stora risker, men det för mänskligheten framåt. Vi lär oss nya saker som utvecklar oss, saker som också är användbara på jorden. Schemat som Marcus följer under sina 22 dagar i rymden är fullspäckat och planerat ner på sekundnivå. Allt skall utföras exakt efter ett utarbetat schema och tidspressen är stor. Ändå finns det ibland stunder för reflektion kring människans roll i universum. Att titta ner på jorden från rymden är en mäktig upplevelse, och det är svårt att förstå hur krig och osämja ställer till med så många problem. Jorden är vårt hem och landsgränser ter sig främmande när man betraktar det lilla sköra jordklotet från rymden. Vi borde vara rädda om det vi har och precis som astronauterna på rymdstationen, oavsett nationalitet eller hudfärg, hjälpas åt för att överleva och göra vår värd till en bra plats. Boken är tryckt med stora bokstäver, är på knappa 300 sidor och går snabbt att läsa. När jag läst färdigt så önskar jag att den hade varit längre, att det hade funnits fler och mer detaljerade beskrivningar. Det är fängslande att läsa boken och nu vill jag bara lära mig mer om rymdutforskning.

Boktanten