Vad händer då visselblåsare avslöjar säkerhets- och underrättelsetjänstens hemligheter till massmedia? När grävande journalister riktar sitt strålkastarljus mot den mest hemliga delen av staten? Vad handlade IB-affären egentligen om? Dessa och många andra frågor får sitt svar i denna doktorsavhandling som empiriskt och teoretiskt undersöker de tre spionskandalerna IB-skandalen 1973, The Guardian’s Snowdenpubliceringar sommaren 2013 samt den danska morgontidningen Politikens publicering i oktober 2016 av reportern Morten Skjoldagers bok Syv år for PET – Jakob Scharfs tid om den före detta PET-chefen Jakob Scharf. På grund av naturen av den verksamhet som säkerhets- och underrättelsetjänster bedriver måste dessa institutioner präglas av en mycket låg grad av insyn. Samtidigt är det ett välkänt faktum att säkerhets- och underrättelsetjänster gång på gång gjort sig skyldiga till maktmissbruk och allvarliga kränkningar av de egna medborgarnas rättigheter. Kan man på något sätt kombinera säkerhets- och underrättelsetjänstens legitima behov av en mycket låg grad av insyn med den västerländska demokratins lika legitima behov av att socialt kontrollera att dessa mäktiga och hemlighetsfulla byråkratier lever upp till sina juridiska, politiska och moraliska förpliktelser? Alexandra Franzén har besökt arkiven, intervjuat nyckelaktörer och undersökt domarna från de många rättegångarna. I denna avhandling visar hon att nyckeln till dilemmat kring insyn och kontroll återfinns i spionskandalen och dess tre aktörer: den grävande journalisten, källan respektive den granskade säkerhets- eller underrättelsetjänsten. Alexandra Franzén är verksam vid den Sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Brottslingar av en mycket speciell sort utgör hennes doktorsavhandling i sociologi.
