Svensk socialpolitik beskrivs ofta som generell och generös, med honnörsord som "socialt medborgarskap" och "sociala rättigheter". I denna bok visar Håkan Johansson att socialbidragstagarna inte har omfattats av dessa ambitioner. Under 1980-talet fanns en strävan att socialbidraget skulle bli en socialförsäkringsförmån. Under 1990-talet betonades däremot bidragstagarnas skyldigheter alltmer och deras behov och rättigheter ifrågasattes. Även om vi i Sverige försöker upprätthålla en generell socialpolitik präglas myndigheternas inställning till bidragstagarna fortfarande av den gamla fattigvårdstraditionen. Håkan Johansson ifrågasätter på en rad viktiga punkter den gängse bilden av svensk socialpolitik.
