Stålverket i Luleå var för inte så länge sedan en snabbt växande arbetsplats dit kvinnor medvetet rekryterades. Stålverk 80 förverkligades aldrig men ett av 1970-talets stora jämställdhetsprojekt genomfördes enligt konstens alla regler på NJA - Norrbottens Jernverksaktiebolag. De kvinnliga pionjärerna mötte järnverkets rykande och brusande krafter och en manligt dominerad arbets- och umgängeskultur. Hur bemästrade de arbetets krav på samarbete och känsla för tekniska sammanhang? Och hur hanterade de arbetets fysiska utmaningar, de krävande och riskabla arbetsmomenten och de stundtals tunga lyften? För att etablera sig på männens hemmaplan visade det sig att social förmåga var viktigare än muskelstyrka och tekniskt kunnande. Kvinnorna lyckades omförhandla kopplingen mellan kön och arbetsuppgifter och uppnå en ställning som fullgoda kollegor. Bergman har intervjuat framgångsrika kvinnliga stålverksarbetare, manliga förmän och chefer samt kompletterat med material från tidens debatt. Han speglar sina intervjupersoners färgstarka och stundtals gripande berättelser i ett antal väl valda sociologiska begrepp varmed han skickligt lyfter fram nya aspekter på arbetslivets genusordning.
