Vintern 2021 blåser det upp till storm på Konstfack i Stockholm. Plötsligt blir en gammal industrihall som i åratal tjänat som utställningssal på den prestigefulla högskolan en nationell debattfråga. Det verkar kanske internt och småttigt, för på ett plan handlar allt om ett namn. Om ett ord och en färg. Men under ytan synliggör bråket om Vita havet viktiga frågor om identitetspolitik, värdegrunder och vad som händer när våra myndigheter och deras anställda allt oftare behöver förhålla sig till aktivism.När studentkollektivet Brown Island väcker frågan om att döpa om utställningssalen Vita havet eftersom namnet uppfattas som kränkande går en av skolans professorer ut i en debattartikel och ifrågasätter det rimliga i att se namnet som ett uttryck för rasistiska strukturer. Hennes artikel leder till en namninsamling bland skolans lärare och snart är det uppenbart för Sara Kristoffersson att hon står helt ensam mitt i turbulensen utan att riktigt förstå varför. En mot fyrtiofyra.Vad hände med sakargument, förnuft och kunskap? Är det rimligt att vi låter känslor, upplevelser och inte sällan politiska uppfattningar styra inte bara namn på undervisningsrum, utan i förlängningen alltmer av hur våra myndigheter och institutioner arbetar?Hela havet stormar är Sara Kristofferssons egen berättelse om Vita havet-debatten. Det är en naken fallstudie från en myndighet, som ställer frågor av principiell vikt för oss alla.Sara Kristoffersson är konstvetare, författare och kritiker. Sedan 2015 är hon professor i designhistoria på Konstfack. Hon skriver återkommande kritik för Dagens Nyheter.
