Det senaste decenniet har omfattande statliga insatser, i syfte att stärka utbildningens kvalitet och likvärdighet, präglat svensk skola. I riktade insatser för nyanlända och övriga elever med annat modersmål än svenska är kompetensutveckling för lärare i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt vanligt. Samtidigt har kunskap om och i så fall hur dessa insatser bistår lärare att bättre möta nyanlända elevers förutsättningar och behov saknats. I avhandlingen belyser jag, ur ämneslärarperspektiv, möjligheter att utveckla en språk- och kunskapsutvecklande undervisning för nyanlända elever på högstadiet. Genom en lingvistiskt etnografisk ansats och fältarbete över två läsår följer jag två lärare i samband med kompetensutveckling om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Avhandlingen visar att möjligheterna att utveckla en språk- och kunskapsutvecklande ämnesundervisning för nyanlända elever hänger tätt samman med såväl praktiska som strukturella aspekter. Därtill framgår att det inte går att ”kompetensutveckla bort” begränsade förutsättningar och, inte minst, att lärares erfarenheter och kunskaper behöver ges ökad legitimitet. Avhandlingen bidrar med djupare kunskap om de komplexa processer som är i spel när lärare försöker utveckla undervisningen för marginaliserade elevgrupper. Detta är en doktorsavhandling i språkdidaktik vid Stockholms universitet 2024.
