Varje vecka hålls över tusen predikningar inom Svenska kyrkan. I var och en av dessa formuleras teologi när predikanter tolkar bibeltexter, kontexter och traditioner. Den här avhandlingen bygger på en empirisk undersökning av över 200 predikningar från Svenska kyrkan, insamlade under år 2020. Med hjälp av begreppet teologisering analyserar författaren hur predikanter formar teologi i predikan och hur några av huvudmotiven i denna teologi ser ut. Författaren menar att den teologisering som sker i predikan är med och formar det teologiska tänkandet i Svenska kyrkan – eller kanske själva rummet, utrymmet, för detta tänkande. Det präster talar om i predikan kan man också tala om vid kyrkkaffet och i andra sammanhang. Teman, frågor och perspektiv som däremot aldrig berörs i predikan riskerar att av åhörarna uppfattas som mindre teologiskt intressanta eller till och med inte hemmahörande i det teologiska samtalet. På så sätt kan predikan både vidga och reducera rummet för det teologiska tänkandet. Därtill befinner sig predikan ibland just i den konstruktiva teologins framkant. När något nytt och signifikant sker i omvärlden är det bland andra predikanterna som tidigt formulerar sig teologiskt kring detta. Allt detta bidrar till vikten av att rikta ljuset mot den teologisering som sker i predikan och den teologi som formuleras där.
