Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom.NuJag fotbromsar och gruset skvätter,vill fånga ögonblicketJag håller in till sidan,tittar på kartanStigen heter LivetBronStupet klyver land från hav,bara vågorna törs gå emellanSom kärlekens bro mellan liv och dödFallskärmshoppetLäkemedlet är känsligt och måste förvaras i kylskåp,jag klämmer in sprutan mellan senapen och majonäsen Biverkningslistan är lång,jag slutar läsa Låtsas att jag är lika modig som en fallskärmshoppare,lika förberedd och målmedvetenJag tar av skyddskorken på sprutanTrycker bestämt in avtryckarknappenSom en katapult träffar nålen min oskyldiga kropp,in åker medicinen med uppdrag att dödaEn obehaglig och svidande känsla sprider sig,en stilla droppe blod rinner längs benetKroppen gråter tystJag tröstar mig själv med sonens nalleplåsterNågra timmar senare förändras alltFallskärmen krånglarJag faller handlöst till markenSprutan har förlamat min kropp
