Lina Miller – författare

Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom. Nu Jag fotbromsar och gruset skvätter, vill fånga ögonblicket Jag håller in till sidan, tittar på kartan Stigen heter Livet Bron Stupet klyver land från hav, bara vågorna törs gå emellan Som kärlekens bro mellan liv och död Fallskärmshoppet Läkemedlet är känsligt och måste förvaras i kylskåp, jag klämmer in sprutan mellan senapen och majonäsen Biverkningslistan är lång, jag slutar läsa Låtsas att jag är lika modig som en fallskärmshoppare, lika förberedd och målmedveten Jag tar av skyddskorken på sprutan Trycker bestämt in avtryckarknappen Som en katapult träffar nålen min oskyldiga kropp, in åker medicinen med uppdrag att döda En obehaglig och svidande känsla sprider sig, en stilla droppe blod rinner längs benet Kroppen gråter tyst Jag tröstar mig själv med sonens nalleplåster Några timmar senare förändras allt Fallskärmen krånglar Jag faller handlöst till marken Sprutan har förlamat min kropp

Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom.NuJag fotbromsar och gruset skvätter,vill fånga ögonblicketJag håller in till sidan,tittar på kartanStigen heter LivetBronStupet klyver land från hav,bara vågorna törs gå emellanSom kärlekens bro mellan liv och dödFallskärmshoppetLäkemedlet är känsligt och måste förvaras i kylskåp,jag klämmer in sprutan mellan senapen och majonäsen Biverkningslistan är lång,jag slutar läsa Låtsas att jag är lika modig som en fallskärmshoppare,lika förberedd och målmedvetenJag tar av skyddskorken på sprutanTrycker bestämt in avtryckarknappenSom en katapult träffar nålen min oskyldiga kropp,in åker medicinen med uppdrag att dödaEn obehaglig och svidande känsla sprider sig,en stilla droppe blod rinner längs benetKroppen gråter tystJag tröstar mig själv med sonens nalleplåsterNågra timmar senare förändras alltFallskärmen krånglarJag faller handlöst till markenSprutan har förlamat min kropp

Uppe på vinden har Korvkungen Nalle en hemlig korvfabrik där han gör korvar på nätterna när familjen sover. På dagarna har han studiedag och äter korv och åker störtlopp med sitt torrbadkar. Men allt detta riskerar plötsligt att avslöjas när grannarna en dag börjar klaga på spökliknande oljud från vinden. De har ingen aning om att det dunkande ljudet kommer från en ny, automatisk korvmaskin som spottar ur sig korvar på löpande band i takt till dunkandediscomusik. Med hjälp av sina gosedjursvänner och familjens lillebror, behöver Nalle snabbt uppfinna en spökfälla för att grannarna ska förstå att spöken inte finns på riktigt. För finns det inga spöken, så finns det heller inga spökljud. Det är ju klart som korvspad. Att det sedan bor spöken som äter strumpor i mammans tvättstuga är något helt annat.Det spökar på Korvkungens vind är en bok om vänskap och humor mellan gosedjur och människor, men också om hur man med fantasins hjälp kan komma på riktigt smarta uppfinningar.

Uppe på vinden har Korvkungen Nalle en hemlig korvfabrik där han gör korvar på nätterna när familjen sover. På dagarna har han studiedag och äter korv och åker störtlopp med sitt torrbadkar. Men allt detta riskerar plötsligt att avslöjas när grannarna en dag börjar klaga på spökliknande oljud från vinden. De har ingen aning om att det dunkande ljudet kommer från en ny, automatisk korvmaskin som spottar ur sig korvar på löpande band i takt till dunkande discomusik. Med hjälp av sina gosedjursvänner och familjens lillebror, behöver Nalle snabbt uppfinna en spökfälla för att grannarna ska förstå att spöken inte finns på riktigt. För finns det inga spöken, så finns det heller inga spökljud. Det är ju klart som korvspad. Att det sedan bor spöken som äter strumpor i mammans tvättstuga är något helt annat. Det spökar på Korvkungens vind är en bok om vänskap och humor mellan gosedjur och människor, men också om hur man med fantasins hjälp kan komma på riktigt smarta uppfinningar.