Landägaren Veltjaninov är mot sin vilja kvar i Sankt Petersburg över sommaren. Den fastighetsprocess han är indragen i går dåligt, hälsan oroar honom, och dessutom tycker han sig se en och samma man dyka upp överallt. Först när mannen en natt oväntat besöker Veltjaninov i hans hem inser han att det är den gamle vännen Pavel Pavlovitj Trusotskij, vars fru han en gång hade en affär med. Nu är frun död, Trusotskij har en vana att dricka för mycket, och det står snart klart att den verkliga fadern till den åttaåriga dottern Liza inte är Trusotskij, utan Veltjaninov. Vad som börjar som ett uppriktigt och välmenande försök att ställa saker till rätta utvecklas snart till ett psykologiskt spel där skuld, förnedring och makt står i centrum.

Den evige äkta mannen har ofta beskrivits som ett litet mästerverk och anses vara en av Dostojevskijs mest formmässigt fulländade romaner. I svensk översättning av Helga Backhoff‑Malmquist.

FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821–1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är romanerna Brott & straff [1866], Idioten [1869], Onda andar [1872] och Bröderna Karamazov [1880].