Banbrytande gotisk klassiker
När Nathanael som barn hör berättelsen om Sandmannen – den skrämmande gestalt som sägs komma om natten och kasta sand i barns ögon – blir det början på en livslång besatthet. Ett traumatiskt minne från barndomen vägrar att släppa greppet, och när en mystisk figur åter träder in i hans liv börjar verkligheten långsamt spricka. Vad är minne, vad är inbillning, och vad händer när rädslan själv börjar skapa världen?
Sandmannen [1816] är E. T. A. Hoffmanns mest berömda berättelse och en av den europeiska skräcklitteraturens verkliga nyckeltexter. Här förenas gotisk oro, romantisk besatthet och psykologisk osäkerhet i en berättelse som fortfarande känns häpnadsväckande modern. Hoffmann låter det kusliga växa fram inte ur spöken eller yttre effekter, utan ur något mycket mer oroande: osäkerheten inför det egna medvetandet, inför seendet, begäret och jagets gränser.
Berättelsen har haft ett enormt efterliv – inte minst genom Sigmund Freuds berömda essä om »det kusliga « – och kan läsas både som en klassisk skräckhistoria och som en mörk meditation över förförelse, mekanik, perception och vansinne.
I översättning av Gösta Montelin.
E. T. A. HOFFMANN [1776–1822] var tysk författare, tonsättare, tecknare och jurist, och en av den sena romantikens mest särpräglade gestalter. Hans berättelser rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, ironi och skräck, konst och sammanbrott.
